6 April var senast jag bemödade mig med att gå in och skriva något här. Faktum är att jag har inget vettigt att skriva mer än precis det som jag skrev om senast, för ca 1,5 månader sedan, om examensarbetesångest. Det är precis lika mycket ångest som hela tiden. Jag kan inte fatta hur vi ska hinn klart och hur det ska gå att ihop tillräckligt. Hur vi ska klara av att få godkänt på alla delar, för det måste det ju vara annars blir hela examensarbetet underkänt. Sen är det ju så att man som både opponent och respondent under redovisningen måste klara det galant på egen hand, för annars kan det bli underkänt och då blir ju hela min del av arbetet underkänt. Jag får nästan ett nervöst sammanbrott. Jag förstår inte hur någonting ska gå ihop och så ska man samtidigt planera hur vi ska fira när vi är klara. Klara? Vi har ingen aning om vi är färdiga förrän tre veckor efter vår avslutning, när examensarbetets resultat kommer tillbaka. Så hur lugna kommer dom veckorna att vara? Typ inte alls.
Jobbigast i det hela är nog ändå att man ska vara aktivt arbetssökande och orka vara sådär himla käck i sina personliga brev som man faktiskt 90% av gångerna inte ens får svar på.
Ja, jag är ganska stressad och tycker mest att jag skulle behöva en paus. Från hela livet tack. Gärna i ett varmt land, där jag kan få vara helt ifred och den enda aktiviteten jag ska ägna mig åt är sömn, mat, vandringar och meditation.
