Rawfood by Erica

Idag var min VFS plats på tv4 och Nyhetsmorgon. Jag ska vara hos Erica Palmcrantz Aziz som är Sveriges ledande inom Rawfood, har varit på tv flera gånger, utbildar, föreläser och har skrivit böcker. Det ska bli oerhört spännande och jag ser fram emot det väldigt mycket redan. Jag tror att jag kommer att lära mig väldigt mycket och jag kommer inte minst vara en väldigt stor erfarenhet rikare. Erica utstrålar, för mig, välmående och hälsa och det ska bli så roligt att följa henne och göra ett projekt där. 

Bild lånad från google.

Här är hennes hemsida, gå gärna in och kika lite! 

Hemsidan är förresten gjord av the brave brand, min moster och hennes man :) 

God Jul på er Allihopa!

Jag kan inte, precis som alla andra år, begripa hur julafton alltid går så fort förbi, hur trött man alltid är och hur lite mat jag äter. Julmat är inte riktigt min grej om man säger så. Jag hoppas att alla andra har haft en väldigt fin och lugn dag med sina familjer och att dagarna som kommer också är fulla av familjetid och glädje. 

Jag ska i alla fall hänga med släkten hela veckan. GOD JUL !

Uppdatering i punktform.

Åh det är så tråkigt. Mycket av grejen för mig med min blogg är att kunna visa bilder. Nu står det att mitt album är fullt och jag måste betala för att få mer utrymme att ladda upp bilder. Som fattig student är det ganska tråkigt och jag funderar få att byta bloggportal men jag får inte riktigt tummen ur. Därav denna väldigt dåliga uppdatering, det är inte riktigt lika kul om man inte får med bilder. jag får kanske ta tag i det nu under julhelgen.

Hursomhelst. Uppdatering:

 Jag är hemma i Onsala med familjen och vi har julstökat allt vi kan den sista veckan. Städ, bakning, handling av julklappar och mat. Jag älskar julen så jag klagar inte, verkligen inte. Idag ska vi julbaka ännu lite mer, som vi gör varje år, hemma hos farmor. Ikväll är det den obligatoriska "vi-har-inte-hunnit-slå-in-en-enda julklapp-och-barnen-somnar-inte-förrän-alldeles-för-sent-pågrundav-spänning-och-vi-är-superdupertrötta"-kvällen. Vi kommer alltså att sitta runt 00-tiden ikväll och slå in julklappar när barnen äntligen har slocknat.

Jag har en fin, fin vän från barnsben som har fått sin bebis nummer två. Jag är så glad för hennes skull. Det har förövrigt varit världens babyboom runt mig, jag kan inte ens räkna hur mycket bebisar som kommit det senaste året. Jag älskar ju som sagt de små små underbara varelserna och tror att universum kanske försöker plåga mig lite. Jag vill givetvis också ha en egen familj. Jag ska önska mig det i jul, en egen familj alltså,  och hoppas att delar av den levereras under det kommande året. 

Jag kommer ingen vart med min tenta och det håller sakta men säkert på att ta livet av mig. Jag har ingen aning riktigt om hur det ska gå till när jag ska arbeta på den, eller framförallt hur den någon gång ska vara färdig. Eftersom jag inte arbetat på den den senaste veckan så tänker jag ignorera den ett par dagar till. 

För att på något sätt ursäkta mitt dåliga (eller obefintliga) pluggande så har jag färdigställt min praktikplats, eller VFS som det heter. Jag är supernöjd och kommer berätta mer senare. 

Igår spontan besökte jag och lille lillebror moster med familj, fantastiskt mysigt.  

Jag vaknade imorse med den värsta yrsel som jag någonsin varit med om. Jag var sekunder från att åka till akuten. Alltså, huvudet kändes som en ballong och jag var tvungen att hålla i mig i sängen för att det kändes som att jag skulle trilla ur sängen eller flyga iväg. Kanske något av det värsta jag varit med om. Allt svischade förbi som om jag åkte bil väldigt fort, så man inte hinner se. Kristaller ur balans sa sjukvårdsrådgivningen. Kanske. Inga hastiga rörelser men just nu mår jag bättre. Så hade jag också tänkt fortsätta. 

Imorgon är det julafton och jag ska äntligen träffa min morbror som jag inte träffat på hur länge som helst! 

Sådär. Lite uppdatering var det. 

Glömde en sak: Jag saknar er tjejer i Halmstad rätt mycket. Bara så ni vet. 

Oh, thank you Jesus

Finare dag

Idag har jag haft en alldeles fantastiskt fin dag. Dagen började med att jag blev hämtad av morfar och moster C för att åka till Pio Country Club. Där väntade en fantastisk frukost med fin service. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer om det stället, det finns inte ord för att förklara hur fantastisk miljön är där, det är perfektion. Jag älskade det. Gå in på hemsidan (jag länkade i namnet) och kolla in de fina fotona där så förstår ni. Sådär är det; Jag ska någon gång gifta mig. Jag har inte träffat mannen ännu men jag kan säga sådär, han har ingenting att säga till om vad det gäller bröllop. Jag ska ha mina nära och kära där en weekend, kosta vad det kosta vill. Så det så. Det är precis så jag drömmer om att få uppleva mitt bröllop. Som ni förstår, jag är helt såld. Jag ska försöka att ladda upp mina egna foton från telefonen från idag också. 

Efter det var det skola. Jag tror att vi kan räkna våra fredagsskoldagar på en hand och det är väl tur det. Trots att vi går på högskolan och är vuxna människor är de flesta av oss som små barn, det är fnittrigt värre. Vilket är roligt om man har föreläsare som klarar av det. Idag hade vi en föreläsare som klarade av det, han bara skrattade tillbaka. Jag är så glad för alla mina glada och fina vänner, jag blir själv så glad av er. 

Nu har jag vägt fram och tillbaka om jag ska ta mig ner till stan för after work med några av tjejerna, eller om jag ska vara hemma för att plugga och kanske också passa på att bara vara. Klockan är 20.38 och jag har inte bestämt mig än, vilket troligtvis betyder att jag inte kommer orka att ta mig ut i kylan. Plugget tar upp en del energi nu, helt klart. Analyser hit och dit. Ja, jag ska. 

Julmys deluxe

Efter en fantastiskt mysig kväll hemma hos mig igår med 15 tjejer, mängder av julgodis, glögg och juleljus låg jag, som alltid efter en kväll med blivande hälsopedagogerna, med lite magont. Det fnittras non-stop och förmågan att sluta stoppa i sig diverse godsaker är borta.

Tack för kvällen tjejer, mycket trevligt!

Kristian Gidlund

"Jag är inte rädd för döden. Det är en blytung rad, men jag menar varje bokstav. Jag har träffat döden många gånger. Konfronterat. Kompromissat. Förlikat. Förhandlat. Och nu har jag tvingats acceptera att den återigen växer i min kropp. Döden är här för att stanna.

Jag är inte rädd för döden. Jag kommer att ge den en helvetisk omgång. Ta till vartenda knep och knogjärn som någonsin använts i Borlänge med omnejd. Jag ska gå de här tolv ronderna. Sälja mig dyrt. Blöda mig torr.

Jag är inte rädd för döden. Men jag skräms över vad jag kan förvandlas till på vägen dit. De som känner mig känner en nyfiken, rolig och livfull person. En inspirerad. En person som när den pratar om att göra saker också faktiskt genomför dem.

   Vissa känner mig som en annorlunda älskare – det gläder mig.

   Och det är som en blandning av allt det som jag vill bli ihågkommen. Som någon som levde när han levde."

Läs Kristian Gidlunds blogg, en artist, en konstnär men framförallt en människas kamp mot cancer. Han skriver om sina känslor, tankar, drömmar, vardag på ett så fantastiskt beskrivande och målande sätt. Visst gråter man när man läser. Alltid. Här kan man få perspektiv. 

Man inser att vi "vanliga", friska människor har så många val, vi har så mycket tid. Vi är dåliga på att vara här och nu, vi glömmer bort det vi faktiskt har. Vi måste bli bättre på det, om inte för vår egen skull så för dom som mer än något hade velat ha samma tid och samma möjlighet att göra, leva och finnas. 

Vi måste ta hand om det vi har, våra viktiga relationer och inte minst oss själva. 

Nu har jag gjort min intervju, det var intressant att höra på min basröst när jag sedan skulle transkribera. Nu är jag iallafall färdig med det och det är dags att ta tag i nästa del som känns väldigt motig och jobbig. Ska jag vara ärlig så förstår jag inte alls vad som förväntas att jag ska göra. Som tur är så ska vi ha läsgruppsträff imorgon med bästa gruppen, då kommer vi säkert att få ordning på sakerna :) 

På eftermiddagen sedan ska vi ha julmys deluxe med tjejerna i HPP hemma hos mig. Knytis, 15 tjejer, julmusik och ljus. Ni hör själva hur mysigt det kommer bli!

Så, idag ska jag alltså hem till Halmstad igen, hoppas att tågen går som dom ska! 

Liten sjukling

Igår var jag hemma med lille Mille, sjuklingen med feber och huvudvärk. Han låg still i soffan hela dagen förutom den kvarten vi var ute precis utanför oss för att Freija skulle få springa av sig. När vi kom in i värmen igen ville Mille dricka té. Han är bra go den där killen. 

Förkylning

En mindre allergichock i torsdags när jag kom hem till Onsala utvecklades till en dunderförkylning. Helt bedrövligt. Jag är glad att jag inte är själv faktiskt. I kväll har jag känt mig lite som en förkyld man, gnällig och tycker väldigt synd om mig själv, förutom att jag dessutom låter som en man från och till med min hesa stämma. 

Nu ska jag försöka sova, mina sammanlagda 7 de sista dygnen räcker inte så långt. Imorgon ska jag dessutom göra en intervju, rösten måste liksom fungera då :) 

Herregud förresten, 11 minusgrader, vart kom de ifrån? 

Helgen med det späckade schemat

Idag kommer mamma och Mille för att hämta mig. Vi ska äta lunch och göra några ärenden här i Halmstad. Jag ska till skolan en stund och sen ska vi åka hem till Onsala och ha fredagsmys. 

Helgen kommer bli intensiv, for sure. Under lördagen skall det bakas luccebullar, göras pepparkakshus och loppisfyndas. På söndag är det dags för Tildas dansuppvisning, mer eller mindre hela dagen. Jag måste också hinna förbereda mig för måndagsmorgon när jag ska intervjua en hälsopedagog för min rapport till skolan. Någonstans emellan måste jag också åka till ikea och köpa ljus. 

Vissa gånger kan man verkligen bara känna att det är för mycket. Denna helgen är det späckat schema men jag ser fram emot det! Dessutom får man lov att lyssna på julmusik och det är julbelysning överallt, då trivs jag ♡

VFS

Idag fick jag svar efter tre veckors väntande om min praktikplats, ett nej. Det hade varit så alldeles fantastiskt om jag hade kunnat vara där, då de arbetar mycket med alternativmedicin men kombinerat med traditionell medicin. Jag vill så gärna arbeta åt det alternativa hållet när jag är färdig eftersom det är det som intresserar mig allra mest. Annars är jag mycket för barn och ungdomar (surprise?!) 

Nu har jag alltså ingen aning om vart jag ska vara. Jag vill givetvis vara någonstans där jag känner att jag verkligen får ut något utav det. På ett ställe som jag själv gärna skulle vilja arbeta på, ett ställe som jag kan genomföra ett projekt som jag tycker är riktigt intressant. Inte bara för att vi måste. Någon som har en bra idé ? 

Vi ska alltså genomföra ett projekt där vi ska vara, som vi formar tillsammans med vår kontaktperson på stället. Vi ska alltså inte ha praktik utan verksamhetsförlagda studier som det så fint heter. Vi ska kunna vara med i verksamheten och se hur det fungerar och samtidigt genomföra ett projekt, det bör alltså vara stor fördel för verksamheten att få dit oss :) 

Suck. Jag har ingen aning nu. Tips mottages gladeligen!

SOS: Uppdraget

Jag tittar varje måndag på ett program på fyran, SOS: Uppdraget.

I detta programmet finns ett antal kända ambassadörer som skickats till en barnby i Ghana  för att se hur barnbyn fungerar, hjälpa dem med ett aktivitetshus och se hur vardagen ser ut utanför barnbyn. Alla programmen har hittills varit väldigt gripande men programmet igår var nästan på gränsen till för mycket. Jag kan inte förstå att vissa barn växer upp i den miljön som visades. Det är fullkomligt oacceptabelt. Hade jag haft möjlighet så hade jag skänkt pengar så dessa familjer kan få andra förutsättningar. Vi pratar alltså om barn som går barfota rakt ut bland sopor, bajs och kiss för att själva göra sina behov. Barn som andas in livsfarlig rök av sådant de eldar för att utvinna material att tjäna pengar på. Barn från 13 år som våldtas för pengar för en måltid. Jag mår så dåligt när jag tänker på det, jag vill inget hellre än att hjälpa dem ur denna misär. 

Här i Sverige är vi så mån om alla materiella ting. Där är de mån om att ha möjlighet att äta ett mål mat om dagen. Det är som två olika världar. Skulle jag vinna pengar skulle jag utan tvekan skänka bort en hel de. 

Har du pengar att skänka, gör det! 

Drömmar

Jag har vaknat fem gånger under morgonkvisten idag. Alla gånger av någon slags mardröm. Flera av drömmarna idag handlade på något sätt om att vara exkluderad. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det egentligen. Jag försöker ta itu med känslor av olika slag och undrar lite om det är en effekt utav det. Jag vet inte ens vad jag ska göra med drömmarna, sådana drömmar som man nästan kan svära på att de har upplevts på riktigt. Man blir nästan tokig. Jag har mycket sådana drömmar, både saker som jag vet att jag tycker är jobbigt i verkliga livet och sånt som jag inte tänk över än, och som jag nästan blir knäckt av när jag vaknar för att jag inte orkar ta itu med en känsla till som "inte ens är riktig". Det känns liksom som att jag inte har sovit utan bara varit med om jobbiga saker. Femte gången jag vaknade förut så var jag tvungen att sätta på tv:n istället, finns det inget annat att göra? Tips någon?

Glögg och pepparkakor för att överleva

Vi ska göra en litteratursammanfattning av en bok imorgon efter vår föreläsning. Jag försöker överleva detta med en väldigt stor kopp glögg och lite pepparkakor. Ensam. Hemma firar familjen pappa som fyller år idag. Jag hade mer än gärna varit där istället! Grattis pappa!

Bästa läsgruppen

Idag hade vi den första föreläsningen på den nya kursen. Vissa saker inför denna kursen känns smått motigt måste jag erkänna. Däremot fick vi själva välja våra läsgrupper. Vi i vår grupp tittade på varandra genast när vi hörde denna fantastiska nyhet. Jag, Pj, Jossan och Isabelle. Kanske den bästa gruppen. Jag tror faktiskt det. Som Isabelle uttryckte det "Jag var så glad att jag knappt kunde skriva för jag skakade så". Tror ni att vi kanske haft viss problem i tidigare läsgrupper? Helt korrekt. Inte med denna gruppen, denna gruppen är bäst. Så det så. 

Lunchen spenderade vi hemma hos mig, med Jossans supergoda potatis- och purjolökssoppa, kärleksmums och frukt. Helt okej eftermiddag, jajamen :) 

Matlagning, Álvaroabstinens och Zlatan

Jag brukar vara bättre på att laga mat "i tid" när jag är hemma i Halmstad än vad jag är uppvuxen med. Idag lyckades jag dock inte. Jag vet inte ens om jag kan kalla det middag. Baguetter med mozzarella i, ananas och té. Fantasin var på topp som ni förstår, jag skyller på huvudvärken. 

Jag har märkt att jag ofta saknar Spanien när jag har huvudvärk. Jag tror det har att göra med att jag mådde väldigt bra när jag var där i förhållande till annars. Det var ett gäng bra månader. Det är ju så att bebisar har en tendens till att få mig att må väldigt bra och "glömma" bort huvudvärken. De luktar ju så gott att det är omöjligt att tänka på annat :) Lilla Álvaro är ju inte direkt bebis längre men oj så man kan sakna någon. Idag är därför en sådan dag. En sådan dag som jag letar resor så det står härliga till, kanske skulle jag kunna skrapa ihop till en liten resa trots att jag är student? Någon gång i framtiden...  

Nu ska jag titta klart på fotbollsgalan. Zlatan är bra fin. 

-

Det är inte mycket jag saknar med min gamla lägenhet men just idag saknar jag min gamla dusch. Jättesuperdupermycket. Det var nämligen så att i den kunde man duscha väldigt varmt, nästa ingen gräns. Precis så varmt vill jag ha det när jag har huvudvärk. Idag har jag huvudvärk. Enough said. 

Söndag

Dagen idag har jag spenderat med att baka, diska och titta på filmer på familjen från de två-tre senaste åren. Det är intressant att se hur mycket de tre små har vuxit på bara ett år. Victor har vuxit in i en vuxnare kropp, Tilda ser ut mer ut som en tonåring än ett barn och Mille ser inte längre ut som en bebis.  

På Solkullagården går allt i minst 110 varje dag, vi är galna och bjuder oftast på det. Vad jag upptäckt nu är hur mycket man uppskattar att kunna se rörliga bilder, hur mycket mer känsla det kan inge än ett foto. Alla roliga danser, sånger och bebisspråk är ovärderligt att kunna titta och lyssna på samtidigt. Jag önskar så att Tildas dans till las ketchup hade förevigats på video, för det var fantastiskt. 

Vi har i vår familj en tendens att som barn alltid vilja vara nakna och det är lite synd för det vill man inte lika gärna dela med sig utav på internet. Jag har miljoner roliga videor som inte kan visas därför. Jag ska leta och se om jag kan hitta ett axplock av hur det ser ut hemma hos familjen taikon. 

Hur som helst. Jag vill också bara klargöra att jag härmed kan utnämnas som Svergies, kanske även världens, sämsta pannkakskock. Jag är helt värdelös. Utan att nämna särskilt mycket så kan jag säga att de slamsor som blev mer än bara gegga, som också var helt färglösa, inte ens smakade gott. 

För att klargöra, plattan stod på högsta värme. Den ville helt enkelt inte samarbeta med mig. 

Så redan nu kan jag ursäkta mig till mina framtida barn, för pannkakor är inget jag kommer ägna mitt tid till.

Äntligen

Idag har jag varit och hämtat denna boken som jag beställde för ett par veckor sedan. 

Alldeles för ofta får jag miljoner frågor om vad jag har gjort eller inte gjort för min huvudvärk, vad jag borde testa, vad som fungerat för andra. Jag är oerhört tacksam för den hjälp jag kan få av andras erfarenheter. Däremot blir det en enorm frustration när andra hittar det som fungerar för dem och  jag är fast.

Det är också svårt att hantera andras frustration när det påverkar dem att jag är hemma och dålig av huvudvärken. Det är trots allt så att det påverkar mig lika mycket, om inte mer, än alla andra. 

Jag har provat Yoga tidigare och gillar det väldigt mycket. Tyvärr får jag ännu mer huvudvärk av det och det är svårt att hänga med i andras tempo med dunkande huvud. Nu har jag denna boken och kan göra allt i min egen takt. Nu ska det bannemig fungera. Huvudvärken skall bort, så det så!

Gaia

Nu har Gaia stängt tills våren men jag måste tipsa alla att åka dit. Det ligger ganska avsides men det är det som är det fina. Det är en lugn plats med fantastiskt fina energier. 

De första bilderna är på deras meditationsrum. Jag skulle också vilja ha ett sådant!

Mitt huvud...

...behöver bara samarbeta med mig i en vecka till. Då är grupptentan inlämnad och klar. Det är smått frustrerande när min huvudvärk ska behöva gå ut över alla andra.

Har jag migrän imorgon med så blir jag tokig.

Alla helgons dag

Igår har hela familjen Komsell varit hemma tillsammans på Solkullagården, för en gång skull. 

Det är alltid någon som har något måste och det är lite trist att vi sällan har en chans att bara vara, att kunna umgås, utan att det finns massor som måste göras. 

På kvällen var vi ute på promenad och gick då en liten runda runt Onsala kyrkogård. Jag ville gärna åka till gamlamormors grav i Mölndal, för att hon själv hade uppskattat det. Jag själv anser att man inte måste ha en gravplats att gå till för att kunna minnas sina nära men det är en fantastiskt fin känsla att gå där, bland alla ljus. Det är fint med gravplatser, det är en väldigt ganska fin tanke, att lämna blommor, ljus och att ha en plats ämnad för endast den personen att minnas. 

Jag tror att människor aldrig riktigt lämnar oss, jag tror att det finns ett liv efter detta. Jag tror att vi är omringade av våra nära och kära även om vi inte kan se dem. Därmed tror jag också att vi kan minnas dem precis var som helst, att vi kan ställa blommor hemma på bordet, med tanken att de är till dem. 

Jag måste tro att det är så, inte kan min gamlamormor bara försvinna, inte kan det vara så att jag aldrig skall träffa henne igen. Jag tror att jag ska det, jag tror hon väntar. Hon skrattar med hela kroppen och spelar svälta räv i väntan på oss. Hon dricker sockerdricka och äter bridgeblandning. Det minsann. 

Ljuva 80-tal

Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande,
fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida
mot solnedgången, aftonen den underbara,
då dina lockar dolde mig för världen,
medan du dränkte alla mina sorger,
älskling,
i din första kyss.

Liten börjar bli stor

Jag höll på att trilla av stolen när jag såg denna fantastiskt fina unge på hans mammas blogg. Sockersöt! Tror ni att jag längtar tills vi kan ses? Dum fråga.

Nöjd tjej

By the way, jag fick godkänt på min tenta! Jag var helt övertygad om ett U skulle stå stämplat över hela tentan. Jag hade ett bryt där jag kände att jag hoppar av utbildningen, så säker var jag. Jag ska inte sluta plugga mitt i terminen, det vore varken särskilt smart eller genomtänkt. Jag kan dock fortfarande inte förstå att jag var godkänd. 

Hur det gick till har jag ingen aning om. Men jag hade fyra poäng från VG, just sayin'! :)

Fotoletande

Jag har idag letat som en tok efter foton som blivit requestade från vår nollning. Jag hittar en del men inte alla och jag blir snart galen. Jag som alltid har haft så bra ordning på alla mina foton har just nu ungen ordning alls. När jag skulle lägga ut fotona från nollningen så skulle det väljas ut vilka som var bäst och vilka som passade sig på fejjan, vilket gjorde att jag varje kväll var tvungen att dela upp det, det som skulle ut i det offentliga och det som skulle hållas "hemliga". Tyvärr ligger nog en del foton kvar på min dator som så fint kraschade nyligen, är de borta så blir jag ledsen. Det finns nog inget som gör mig så upprörd som när mina foton försvinner, mitt stora intresse som jag lägger så mycket tid och känslor på, bara puts väck. Inte okej. 

Värst är nog att  jag måste måste måste plugga nu och inte hinner leta vidare

Giv mig styrka. 

Underbara skitväder

Det är fantastiskt skönt att gå ute i halv storm och regn. Jag var ute på en timmes promenad i det riktigt ruggiga vädret och jag måste säga att jag älskar det! Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder :)

Det som är det bästa med att promenera i detta vädret är att man kan bli precis hur blöt som helst, så länge man bara ska hem sen. Då kan man gotta ner sig i soffan, tända mängder med ljus och bara mysa!

Skrivandets fördelar

I hela mitt liv har jag skrivit väldigt mycket. Jag har haft mycket galna fantasier som jag skrivit och jag älskade när vi skulle skriva saker till svenskan i skolan. Det var det bästa jag visste. Jag kunde sitta på lektionerna i högstadiet och bara skriva när jag borde gjort annat. Jag skrev mycket obehagliga saker som jag inte själv förstår, inte ens idag. Jag kunde kanske ha blivit författare istället :) 

Hursomhelst så har jag tappat den delen av mig själv de sista åren, jag har glömt bort hur viktigt det är för mig att skriva av mig av mina erfarenheter. Idag skrev jag åter igen om en av de största upplevelserna i mitt liv, jag fällde en hel del tårar emellanåt. Jag har skrivit om detta flera gånger,. Upplevelsen är den samma men jag har kommit längre som människa och ser nya vinklar. Jag kan sätta ord på känslorna. Jag behöver det, kunna se och sätta ord på de händelser som har gjort att jag handlar och tänker som jag gör idag. Livsviktigt.

1985

Jag var inte född. Inte ens påtänk. Mina föräldrar träffades detta året. Jag kan inte annat att önska att jag hade fått uppleva detta i verkligheten. Så helt fantastiskt bra. Det finns inte många artister nu som kan framkalla samma känslor som de nedan kan. Live Aid 1985 är bland det bästa jag sett. 

Jag tror att det faktum att jag är uppvuxen med denna musiken gör mycket för min känsla runt artisterna som sådana och musiken för sig, jag blir nostalgisk. Jag kopplar ihop musiken med den mest problemfria tiden i mitt liv, den lugnaste tiden i mitt liv. Jag kopplar ihop det med min kärlek till mamma och pappa ♥♥

Vem ska ta första steget?

Igår kväll var jag ute och drack ett glas med några av tjejerna. Vi var på Bulls och där var jättetrevligt, massor med folk. När jag var påväg hem och inte vågade hoppa upp på cykeln för att jag hade glömt cykellampan hemma och poliserna kryllade om mig, så stannade en kille till vid mig. Han frågade om jag skulle åt samma håll och att vi kunde ta följe isådanafall för att han var rädd att bli våldtagen, härligt ursäkt :) En väldigt vanlig kille. Han hade för övrigt också varit på Bulls. Han försökte charma mig hela vägen hem och när jag hade ställt in cykeln i cykelförrådet sa jag till honom att vara försiktig så han inte blev våldtagen den sista vägen hem. Vi sa ett trevande hej då och jag började gå in. Han ropade: "förresten" och jag vände mig om. Han försökte verkligen få fram något men sa tillslut bara "Äsch, det var inget". Hade jag varit intresserad av honom så hade jag hjälp honom lite på traven kanske men när jag gick in sedan så insåg jag, som alltid tycker att killen ska ta första steget, att det faktiskt inte är helt fair. Jag, som själv inte har en aning om hur man flirtar och är så blyg man bara kan vara  i närheten av någon jag är intresserad av, har nu, efter typ tio år insett att det inte är riktigt så lätt för killarna som jag tycker att det ska vara. 

Jag är extremt kräsen. I know. Samtidigt är det faktiskt så att det är för min skull jag ska träffa någon. Det ska vara någon som jag tycker är attraktiv och någon som jag tycker är intressant. Jag vill inget hellre än att träffa en kille som jag kan leva med resten av mitt liv, för det är min plan. Jag vill inte hålla på och strula runt med killar som inte är seriösa. Jag har redan levt den delen av mig liv. Jag får kanske helt enkelt skärpa till mig själv om jag ska träffa någon, för det ska jag bannemig göra snart :)

Morgonpromenad på ett kyligt Galgberget

Vilsen

Jag har varit så säker på saker och ting det sista, känt att jag vetat precis vad jag villoch vart jag hör hemma. 

Idag känner jag med allt annat än säker. Jag känner mig vilsen. 

Hösten i Halmstad

Ett "tycka lite synd om mig själv"-inlägg

Igår stressade jag nästan ihjäl mig på morgonen vilket resulterade i huvudvärk. Jag trotsade huvudvärken och gick på en tvåtimmars promenad på underbara Galgberget med Jossan och huvudvärken var som bortblåst. Ända tills vi kom tillbaka ner mot stan. Ju närmre hemåt vi kom, desto mer kom huvudvärken smygandes. Jag klarade av att både gå promenad och att inte köpa cola trots huvudvärken och kände mig himla nöjd med det. Ända tills jag kom hem då jag var tvungen att duscha och att laga mat, vilket jag kan lova var en pina. Klockan sex la jag mig i sängen och sov i två timmar. När jag vaknade klockan åtta mådde jag likadant och bestämde mig för att lägga mig för natten, vakande vid tio och fick leta igenom varenda väska och varenda låda för att hitta någon huvudvärkstablett. Jag hittade en och la mig igen, jag vred mig i sängen tills den började verka, vilket den som tur var gjorde för en gångs skull. Under hela denna tiden hade jag ångest över att jag inte hade hunnit läsa de artiklarna jag skulle läsa för skolarbetet tills imorgon. Trots 13 timmar migränsömn blir man faktiskt inte särkilt pigg. Nu har jag ändå tagit mig igenom en artikel, heja mig! 1 down, 3 to go!

Höstens färger...

...är något av det bästa jag vet! 

Paulo Roberto

Jag är precis hemkommen från en föreläsning om hälsa och kost, föreläsaren var Paulo Roberto. 

Han är en människa som verkar tycka ganska bra om sig själv och han promotar sig själv väldigt mycket men samtidigt har han glimten i ögat, vilket är superviktigt om man vill att folk skall tycka om en. Han talade om ett program han gjorde, en dokumentär om att gå upp i vikt och att sedan gå ner det. 

Hans värden som var i världsklass, raserades totalt på tre veckor. TRE VECKOR. En kille som utövat idrott på elitnivå. Tänk då vad som händer med en "vanlig" kropp på samma tid. 

Han pratade om allt gömt socker. Han pratade om hur korkat det är med diverse dieter, hur viktigt det är att äta all mat. Han pratade om hur viktigt det är att vara fysiskt aktiv, framförallt i form av löpning. Han pratade om varför vi stoppar i oss saker och hur lätt det är för oss att få tag på det. Han pratade om varför vi stoppar i oss saker och hur lätt det är för oss att få tag på det. Han pratade om läsk - hur farligt det är.

Allt handlade om kroppen, tills slutet av föreläsningen, där han tog upp hur viktigt det är med relationer och själen. 

Han sa egentligen ingenting jag inte redan visste, däremot får man sig en tankeställare. 

Hösten

Till alla som läser detta från utlandet

Jag har en kusin som letar efter AuPair familj och vi vill gärna att hon kommer till någon bra och ordentlig familj. Därför tänkte jag slänga ut en liten koll till alla er. Om ni vill ha eller vet någon som vill ha en AuPair så hör mer än gärna av er! 

Att hitta bra familjer i AuPairvärlden är verkligen inte lätt. Alla kan inte ha så tur som jag hade :) 

Min nya vän

Jag är så nöjd. Jag vill inte riktigt kalla mig för en macbook ägare då jag har den på avbetalning men känslan är nog så bra ändå! Dagen efter att vår tenta skulle vara inlämnad så kraschade min gamla dator. Eftersom jag är student är det svårt att leva utan en dator och av samma anledning har man inte har tolv tio tusen spänn att slänga ut på en dator på samma gång.

Man kan ha åsikter om ifall det är dumt att lägga så mycket pengar på en dator men jag insåg snabbt att en vanlig PC egentligen hade varit mer oekonomiskt, både månadsvis och i stora loppet och detta var det riktigt smarta valet. Jag är så nöjd. 

Jag kommer få leva snålt i två år till men jag får ta mig en titt på datorn när jag tycker det är trist :)

Studentlivets glamour

Jag har precis räknat ut att jag har 14 kronor om dagen att leva på resten av månaden. Ljuva studentliv.

Någon som har ett jobb i bakfickan?
Eller några bra "leva fattigt"-tips?

Quorn, lifesaver

Idag har jag gjort... ja, vad säger man; quornköttfärsås, köttfärsås av quorn, qournfärssås?

Ni hajar grejen. Jag avskyr köttfärs i alla dess former och mår inte särkilt bra utav det. Detta är givetvis lite bökigt eftersom man hindras en del i sitt matlagande men så kom jag på den geniala idén att göra samma rätter fast med quorn (som jag vore ensam om det!). O jisses så gott det var!
Helt såld. Av quornköttfärsås, köttfärsås av quorn, qournfärssås, whatever. Gott var det minsann!

 

Plugglördagen känns okej faktiskt

Nu pallrar jag mig i säng

Good night sweethearts

Reload inför tentatider

Tiden rullar på så fort att jag inte hinner med och ihop med allt som skall göras hela tiden. Det finns ingen direkt tid till internet och allt som har med det att göra. Prioritering som den ska vara tror jag.

Förra veckan var jag bara hemma två dagar i Halmstad innan jag åkte tillbaka till Kungsbacka med flertalet ärenden att sköta. Som ni läst i det tidigare inlägget vart det mycket energi på skallgång. Däremellan träffade jag en finfin bästis. Det är så skönt när man kan ha allt och ingenting att prata om. Reload-time.

Väldigt nödvändigt.

 

Nu ska jag göra mitt yttersta för att fokusera på tentan som skall in. Jag har knappt läst någon litteratur och missat några föreläsningar men jag ska nog se till att fixa detta ändå :)
Det är ju bara att komplettera i värsta fall, det finns värre saker än att kugga på en tenta.

 

 

 

 

 

Extra ljus

När jag kom hem i onsdags så var det skallgång efter en ung kille från Onsala som hade försvunnit från sitt hem. Försvunna människor är något som verkligen griper tag i mig väldigt starkt. Kanske har det med mitt kontrollbehov att göra, jag vill veta vad som händer och vad folk tänker. Denna killen hade lämnat sina kläder på en pir i Onsala och man fann en väska med stenar i det djupa vattnet och. Allt pekade på att killen i fråga hade tagit sitt liv. Räddningstjänsten hittade inte honom, inte heller sökhundar och skallgång sattes igång i hopp om att något annat hade hänt, att han kanske försvunnit på något annat sätt. Tre kvällar i rad, många timmar i regn och rusk, spenderades av frivilliga för att leta efter killen, utan resultat.

Under söndagsförmiddagen hittade en privatperson killen i fjorden, trots allt.

Oerhört tragiskt. Denna unga killen hade hela livet framför sig och av alla i sin omgivning uppfattades han som en glad och rolig kille. Jag blir så ledsen över att han faktiskt mådde så dåligt att han tog det drastiska beslutet att avsluta sitt liv. Ingen kunde veta och ingen kan klandra sig själv. Jag hoppas för allt i världen att alla mina nära och kära skulle ha styrkan att be om hjälp när de mår dåligt.

Jag skickar lite extra ljus och tankar till hans anhöriga, till alla andra som förlorat någon på samma sätt, och hoppas att han hittar lugn på andra sidan. Vila i frid Nicklas.

 

 

 

 



Fokuseringsfel

Jag undrar om jag någonsin kommer att lära mig att endast fokusera på mig själv. Ibland vänder jag ut och in på mig själv för att se till att hjälpa någon annan medans de andra som är involverade inte gör det samma. Jag börjar bli ganska trött på det, på alla andra, på mig själv.

 

Jag är iallafall, som sagt, jätteglad att jag har Halmstad och allt som följer med det, det får mig att reflektera över vad jag gör, vad som händer omkring mig och hur jag hanterar det. Jag får många goda tankeställare av flertalet fina människor omkring mig.

 

Jag är trött på energitjuvar, bort med er, adjö.

 

 

Sötaste pojken i hela Spanien

Jag kan inte riktigt förstå att detta är samma lilla kille som jag tycker att jag precis var och passade, som inte ens kunde sitta upp själv då. När blev han så stor och var tar tiden vägen egentligen?
Längtar efter den lilla sockersöta ungen!

Är hos mor och far och myser

Titta vilket fynd

Denna söta klänningen hittade jag på röda korset häromdagen för 20 kronor. Jag har inte provat om jag kan ha den ännu men jag tycker den är så fin så jag kan ta fram och titta på den då och då annars :)

Ett riktigt fynd tycker jag!

Sötnosar

Är det konstigt att man tycker de är det gosigaste som finns?

 

Korkad eller bara överhettad?

Ja, jag vet. Urusel uppdatering om vad som försegår i mitt liv.

För det första så kan jag inte riktigt avgöra om min hjärna går på helvarv eller om det är möjligt att jag tappat den någonstans. Den känns iallafall inte som att den är med just nu.

Inför skolan är det givetvis mängder att läsa, det har varit nollning nästan 24/7, kattungarna har kommit ner, helt enkelt en del att komma in i igen.

 

Igår hade vi ett seminarium utifrån en engelsk artikel och ett kapitel i en svensk bok. Den svenska texten kan jag läsa men det betyder inte att jag kan ta in det jag faktiskt läser. Jag känner mig helt blåst för tillfället. Den engelska texten vill jag inte ens prata om. Under seminariet så hade alla mina klasskompisar massor med bra tankar och ideér utifrån det vi hade läst och jag kände bara ångest.

Är jag verkligen så dum, jag kanske inte borde plugga på högskolan, tänkte jag. Helt oförmögen att ta in information och förvandla det till något som jag kommer att ha användning för i mitt yrke.

Jag fick lite tröstkramar av fina Jossan och sen gick jag hem och öppnade en tidning. Samma problem där. Jag fick läsa om, kunde inte fokusera alls och insåg att det helt enkelt måste vara så att min hjärna inte klarar att ta in mer. Vilket inte är så optimalt när man har 60 hp som skall läsas in och bearbetas det närmsta året, ledighet kan vi inte stava till på högskolan.

 

Idag har jag försökt att bara vara och fundera över hur jag ska kunna samla energi och motivation till allt som jag vill ska fungera, typ hur jag ska vara utan huvudvärk så mycket som det går. Hur jag ska få motivationen till att träna så mycket som jag egentligen vill. Hur jag ska fungera som student på högskolan.

 

Det jag kommit fram till, so far, är att jag ska inte ha så höga krav på mig själv. Jag ska lära mig att säga stopp eller nej och jag ska engagera mig i mig själv.

Dessutom har jag insett ännu mer idag, hur värdefulla och fina männsikor jag har omkring mig här i halmstad. Så mån och så genuint intresserade av varandra som alla är här vet jag inte om jag varit med om förut. De är så fina männsikor. På riktigt.

Jag är så glad för alla er ska ni veta, uatn er hade jag säckat ihop ordentligt just nu.

Det blev en hel bok om hur jag känt mig det sista. Nu ska jag läsa en hel bok om avvikandets socoiologi. Wish me luck.

Long time, no see

Som sagt: Long time, no see.

 

Jag har inte hunnit med bloggen överhuvudtaget det sista, inte nu heller egentligen.
Detta är mest ett bevis på att jag lever, om än knappt.

 

När nollningen är över är jag nog tillbaka. Hoppas jag.
Annars finns det andra sätt att hålla koll på mig, om man gärna vill.

 

Kram på er sålänge :)

 

 

7 timmar

Idag är sista dagen på mitt sommarvikariat. Det skall bli så skönt att vara ledig några dagar. Även om det blir massor av förberedelser inför nollningen.

Just nu: 7 timmar kvar tills jag får åka hem och VILA!

Vart tog sommaren vägen?

Här sitter jag. Hela sommaren har gått. Vad har jag gjort?

Jag har jobbat, utan att egentligen jobba så mycket. Det har varit så lugnt att det känns som att jag mest suttit och inte gjort något speciellt alls.

Inte heller har jag träffat alla de som jag planerade att jag skulle träffa under sommaren.

Jag får trycka ihop alla under denna sista veckan som jag är här. Knäppt.

En vecka kvar. Både på jobbet och tills kattungarna flyttar.

Hur mycket man än älskar kattungar så är det jobbigt att ha fyra stycken yrväder som irrar runt och sätter klorna i det mesta. Att ha två mindre gör stor skillnad.

Inte minst på intaget av mat - för hungriga små är det. Vilket i sin tur betyder att det ska ut också. Som sedan innebär mycket rensning för mig. Så igen, två mindre gör stor skillnad.

Jag trivs bra på jobbet med många trevliga kollegor men nu ska det bli skönt att få vara ledig en HEL vecka innan nollningen sätter igång med allt vad det innebär.

Halmstad, jag är redo!

Funderingar

Jag funderade på bussen imorse över varför jag i princip alltid är besviken på någon.

Ska det vara så hela livet? Eller är det jag som har för stora förväntningar på andra?

Det kan handla om både små och stora saker, t.ex. om jag ringer någon som inte svarar så förväntar jag mig att denne ska ringa upp. Antagligen för att jag själv skulle göra det. Detta kan jag sedan gå och fundera över i en evighet och bli alldeles noijg och tro att något ä fel. Så en så liten sak blir ganska stor. Och tröttsam.

Jag förväntar mig att folk skall förstå och tänka som jag gör. Kanse ligger felet hos mig då?

Eller kanske är det 50/50.

Kanske ska jag helt enkelt sluta fundera så mycket och bara försöka vara?

Jag ska bara försöka sluta ha förväntningar på andra först.

"den coolaste riddaren"

Jaktinstinkt

Häromveckan kom Nicki hem med två paddor och ville till varje pris in med dem för att visa kattungarna. Först tycker man att det är fruktansvärt, sen inser man att det precis så det ska vara. Hon ska lära dem att jaga. Alla djur lär sina ungar att jaga. Jag har alltid haft svårt för att se sådant. Igår kom Nicki hem med en mus, som hon inte släppte förrän jag hade hämtat ungarna. Denna gången var jag mest fascinerad, av att se hur kattungarna direkt började leka med och hur nöjd mamman låg intill. Däremot känns kattungarna helt plötsligt inte så ulligulliga längre.