Helgen med det späckade schemat

Idag kommer mamma och Mille för att hämta mig. Vi ska äta lunch och göra några ärenden här i Halmstad. Jag ska till skolan en stund och sen ska vi åka hem till Onsala och ha fredagsmys. 

Helgen kommer bli intensiv, for sure. Under lördagen skall det bakas luccebullar, göras pepparkakshus och loppisfyndas. På söndag är det dags för Tildas dansuppvisning, mer eller mindre hela dagen. Jag måste också hinna förbereda mig för måndagsmorgon när jag ska intervjua en hälsopedagog för min rapport till skolan. Någonstans emellan måste jag också åka till ikea och köpa ljus. 

Vissa gånger kan man verkligen bara känna att det är för mycket. Denna helgen är det späckat schema men jag ser fram emot det! Dessutom får man lov att lyssna på julmusik och det är julbelysning överallt, då trivs jag ♡

VFS

Idag fick jag svar efter tre veckors väntande om min praktikplats, ett nej. Det hade varit så alldeles fantastiskt om jag hade kunnat vara där, då de arbetar mycket med alternativmedicin men kombinerat med traditionell medicin. Jag vill så gärna arbeta åt det alternativa hållet när jag är färdig eftersom det är det som intresserar mig allra mest. Annars är jag mycket för barn och ungdomar (surprise?!) 

Nu har jag alltså ingen aning om vart jag ska vara. Jag vill givetvis vara någonstans där jag känner att jag verkligen får ut något utav det. På ett ställe som jag själv gärna skulle vilja arbeta på, ett ställe som jag kan genomföra ett projekt som jag tycker är riktigt intressant. Inte bara för att vi måste. Någon som har en bra idé ? 

Vi ska alltså genomföra ett projekt där vi ska vara, som vi formar tillsammans med vår kontaktperson på stället. Vi ska alltså inte ha praktik utan verksamhetsförlagda studier som det så fint heter. Vi ska kunna vara med i verksamheten och se hur det fungerar och samtidigt genomföra ett projekt, det bör alltså vara stor fördel för verksamheten att få dit oss :) 

Suck. Jag har ingen aning nu. Tips mottages gladeligen!

SOS: Uppdraget

Jag tittar varje måndag på ett program på fyran, SOS: Uppdraget.

I detta programmet finns ett antal kända ambassadörer som skickats till en barnby i Ghana  för att se hur barnbyn fungerar, hjälpa dem med ett aktivitetshus och se hur vardagen ser ut utanför barnbyn. Alla programmen har hittills varit väldigt gripande men programmet igår var nästan på gränsen till för mycket. Jag kan inte förstå att vissa barn växer upp i den miljön som visades. Det är fullkomligt oacceptabelt. Hade jag haft möjlighet så hade jag skänkt pengar så dessa familjer kan få andra förutsättningar. Vi pratar alltså om barn som går barfota rakt ut bland sopor, bajs och kiss för att själva göra sina behov. Barn som andas in livsfarlig rök av sådant de eldar för att utvinna material att tjäna pengar på. Barn från 13 år som våldtas för pengar för en måltid. Jag mår så dåligt när jag tänker på det, jag vill inget hellre än att hjälpa dem ur denna misär. 

Här i Sverige är vi så mån om alla materiella ting. Där är de mån om att ha möjlighet att äta ett mål mat om dagen. Det är som två olika världar. Skulle jag vinna pengar skulle jag utan tvekan skänka bort en hel de. 

Har du pengar att skänka, gör det! 

Drömmar

Jag har vaknat fem gånger under morgonkvisten idag. Alla gånger av någon slags mardröm. Flera av drömmarna idag handlade på något sätt om att vara exkluderad. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det egentligen. Jag försöker ta itu med känslor av olika slag och undrar lite om det är en effekt utav det. Jag vet inte ens vad jag ska göra med drömmarna, sådana drömmar som man nästan kan svära på att de har upplevts på riktigt. Man blir nästan tokig. Jag har mycket sådana drömmar, både saker som jag vet att jag tycker är jobbigt i verkliga livet och sånt som jag inte tänk över än, och som jag nästan blir knäckt av när jag vaknar för att jag inte orkar ta itu med en känsla till som "inte ens är riktig". Det känns liksom som att jag inte har sovit utan bara varit med om jobbiga saker. Femte gången jag vaknade förut så var jag tvungen att sätta på tv:n istället, finns det inget annat att göra? Tips någon?

Glögg och pepparkakor för att överleva

Vi ska göra en litteratursammanfattning av en bok imorgon efter vår föreläsning. Jag försöker överleva detta med en väldigt stor kopp glögg och lite pepparkakor. Ensam. Hemma firar familjen pappa som fyller år idag. Jag hade mer än gärna varit där istället! Grattis pappa!

Bästa läsgruppen

Idag hade vi den första föreläsningen på den nya kursen. Vissa saker inför denna kursen känns smått motigt måste jag erkänna. Däremot fick vi själva välja våra läsgrupper. Vi i vår grupp tittade på varandra genast när vi hörde denna fantastiska nyhet. Jag, Pj, Jossan och Isabelle. Kanske den bästa gruppen. Jag tror faktiskt det. Som Isabelle uttryckte det "Jag var så glad att jag knappt kunde skriva för jag skakade så". Tror ni att vi kanske haft viss problem i tidigare läsgrupper? Helt korrekt. Inte med denna gruppen, denna gruppen är bäst. Så det så. 

Lunchen spenderade vi hemma hos mig, med Jossans supergoda potatis- och purjolökssoppa, kärleksmums och frukt. Helt okej eftermiddag, jajamen :) 

Matlagning, Álvaroabstinens och Zlatan

Jag brukar vara bättre på att laga mat "i tid" när jag är hemma i Halmstad än vad jag är uppvuxen med. Idag lyckades jag dock inte. Jag vet inte ens om jag kan kalla det middag. Baguetter med mozzarella i, ananas och té. Fantasin var på topp som ni förstår, jag skyller på huvudvärken. 

Jag har märkt att jag ofta saknar Spanien när jag har huvudvärk. Jag tror det har att göra med att jag mådde väldigt bra när jag var där i förhållande till annars. Det var ett gäng bra månader. Det är ju så att bebisar har en tendens till att få mig att må väldigt bra och "glömma" bort huvudvärken. De luktar ju så gott att det är omöjligt att tänka på annat :) Lilla Álvaro är ju inte direkt bebis längre men oj så man kan sakna någon. Idag är därför en sådan dag. En sådan dag som jag letar resor så det står härliga till, kanske skulle jag kunna skrapa ihop till en liten resa trots att jag är student? Någon gång i framtiden...  

Nu ska jag titta klart på fotbollsgalan. Zlatan är bra fin. 

-

Det är inte mycket jag saknar med min gamla lägenhet men just idag saknar jag min gamla dusch. Jättesuperdupermycket. Det var nämligen så att i den kunde man duscha väldigt varmt, nästa ingen gräns. Precis så varmt vill jag ha det när jag har huvudvärk. Idag har jag huvudvärk. Enough said. 

Söndag

Dagen idag har jag spenderat med att baka, diska och titta på filmer på familjen från de två-tre senaste åren. Det är intressant att se hur mycket de tre små har vuxit på bara ett år. Victor har vuxit in i en vuxnare kropp, Tilda ser ut mer ut som en tonåring än ett barn och Mille ser inte längre ut som en bebis.  

På Solkullagården går allt i minst 110 varje dag, vi är galna och bjuder oftast på det. Vad jag upptäckt nu är hur mycket man uppskattar att kunna se rörliga bilder, hur mycket mer känsla det kan inge än ett foto. Alla roliga danser, sånger och bebisspråk är ovärderligt att kunna titta och lyssna på samtidigt. Jag önskar så att Tildas dans till las ketchup hade förevigats på video, för det var fantastiskt. 

Vi har i vår familj en tendens att som barn alltid vilja vara nakna och det är lite synd för det vill man inte lika gärna dela med sig utav på internet. Jag har miljoner roliga videor som inte kan visas därför. Jag ska leta och se om jag kan hitta ett axplock av hur det ser ut hemma hos familjen taikon. 

Hur som helst. Jag vill också bara klargöra att jag härmed kan utnämnas som Svergies, kanske även världens, sämsta pannkakskock. Jag är helt värdelös. Utan att nämna särskilt mycket så kan jag säga att de slamsor som blev mer än bara gegga, som också var helt färglösa, inte ens smakade gott. 

För att klargöra, plattan stod på högsta värme. Den ville helt enkelt inte samarbeta med mig. 

Så redan nu kan jag ursäkta mig till mina framtida barn, för pannkakor är inget jag kommer ägna mitt tid till.

Äntligen

Idag har jag varit och hämtat denna boken som jag beställde för ett par veckor sedan. 

Alldeles för ofta får jag miljoner frågor om vad jag har gjort eller inte gjort för min huvudvärk, vad jag borde testa, vad som fungerat för andra. Jag är oerhört tacksam för den hjälp jag kan få av andras erfarenheter. Däremot blir det en enorm frustration när andra hittar det som fungerar för dem och  jag är fast.

Det är också svårt att hantera andras frustration när det påverkar dem att jag är hemma och dålig av huvudvärken. Det är trots allt så att det påverkar mig lika mycket, om inte mer, än alla andra. 

Jag har provat Yoga tidigare och gillar det väldigt mycket. Tyvärr får jag ännu mer huvudvärk av det och det är svårt att hänga med i andras tempo med dunkande huvud. Nu har jag denna boken och kan göra allt i min egen takt. Nu ska det bannemig fungera. Huvudvärken skall bort, så det så!

Gaia

Nu har Gaia stängt tills våren men jag måste tipsa alla att åka dit. Det ligger ganska avsides men det är det som är det fina. Det är en lugn plats med fantastiskt fina energier. 

De första bilderna är på deras meditationsrum. Jag skulle också vilja ha ett sådant!

Mitt huvud...

...behöver bara samarbeta med mig i en vecka till. Då är grupptentan inlämnad och klar. Det är smått frustrerande när min huvudvärk ska behöva gå ut över alla andra.

Har jag migrän imorgon med så blir jag tokig.

Alla helgons dag

Igår har hela familjen Komsell varit hemma tillsammans på Solkullagården, för en gång skull. 

Det är alltid någon som har något måste och det är lite trist att vi sällan har en chans att bara vara, att kunna umgås, utan att det finns massor som måste göras. 

På kvällen var vi ute på promenad och gick då en liten runda runt Onsala kyrkogård. Jag ville gärna åka till gamlamormors grav i Mölndal, för att hon själv hade uppskattat det. Jag själv anser att man inte måste ha en gravplats att gå till för att kunna minnas sina nära men det är en fantastiskt fin känsla att gå där, bland alla ljus. Det är fint med gravplatser, det är en väldigt ganska fin tanke, att lämna blommor, ljus och att ha en plats ämnad för endast den personen att minnas. 

Jag tror att människor aldrig riktigt lämnar oss, jag tror att det finns ett liv efter detta. Jag tror att vi är omringade av våra nära och kära även om vi inte kan se dem. Därmed tror jag också att vi kan minnas dem precis var som helst, att vi kan ställa blommor hemma på bordet, med tanken att de är till dem. 

Jag måste tro att det är så, inte kan min gamlamormor bara försvinna, inte kan det vara så att jag aldrig skall träffa henne igen. Jag tror att jag ska det, jag tror hon väntar. Hon skrattar med hela kroppen och spelar svälta räv i väntan på oss. Hon dricker sockerdricka och äter bridgeblandning. Det minsann. 

Ljuva 80-tal

Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande,
fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida
mot solnedgången, aftonen den underbara,
då dina lockar dolde mig för världen,
medan du dränkte alla mina sorger,
älskling,
i din första kyss.

Liten börjar bli stor

Jag höll på att trilla av stolen när jag såg denna fantastiskt fina unge på hans mammas blogg. Sockersöt! Tror ni att jag längtar tills vi kan ses? Dum fråga.