torsdag 19 december 2013

Julstress


I juletid vill jag ha tid. Jag vill ha tid för att baka julgodis. För att pyssla. För att pynta granen. För att lyssna på julmusik. För att leka i snön. För att julshoppa i lugn och ro på stillsamma och mysiga smultronställen. För att titta på adventsljusstakarnas underbara ljus. För att baka pepparkakor så det luktar i hela huset. För att bygga och dekorera pepparkakshus. För att dricka glögg. För att hänga med familjen. För att sitta framför brasan med frusna fötter. För att njuta. 

Stressen inför jul, studier som fortsätter över julen och min obotliga trötthet tar tyvärr upp för mycket fokus och tid av den högtid som jag tycker allra mest om. Dessutom har det skett förändringar i släkten som gör att julfirandet inte ser ut som det brukar. På tok för mycket för att min stackars överarbetade hjärna ska hänga med. Ett lov hade varit fint, ett långt lov. Gärna ett lov som gör att tiden står stilla en stund, så att mina sekundrar och minutrar kunde bli lite längre. Som gjorde att jag hade tid med allt jag vill hinna. Att jag hade tid att vila den där överarbetade hjärnan. Tid till att hitta inspiration och motivation till tentaskrivningar för att komma tillbaka med full kraft. Och inte minst, tid till att hitta inspiration till utveckling och roliga saker i livet. 

Det där att inte ha lov, det passar liksom inte mig. Jag vill ha tid. Jag vill ha lov. 
Jag vill hinna mer och få ut mer av det jag hinner. Men. Jag ska inte klaga, jag har i alla fall en himla söt pepparkakslillebror som bakar pepparkakor åt mig. 


torsdag 5 december 2013

supermegadunderförkylning

Supermegadunderförkylningen slog till igår. Vaknade imorse och tänkte att denna dagen inte kommer att bli så bra. Jag släpade mig ändå till skolan i blåsten, satt på 3-timmars föreläsning för att sedan gå och handla. När jag kommer ut från Ica så öser regnet ner och det blåser enormt. Just i den stunden hade jag lust att lägga mig ner på marken och skrika. Det tar ungefär 10-15 minuter att gå hem därifrån, vilket kom att kännas som en hel evighet och jag såg ut som en dränkt katt när jag kom innanför dörren hemma med blött hår i hela ansiktet. Himla käckt när man är förkyld.  

Däremot har eftermiddagen varit bättre. Soffan övergavs för sängens värme. Jag har tittat på film och letat litteratur till kommande tenta samtidigt som blåsten utanför låter som att den ska ta med min balkong. Här kan jag ligga i godan ro och bara njuta av att vara inne. Kanske är det så att man måste ha det sämre för att uppskatta det bättre. 

fredag 29 november 2013

Ja, det är inte svårt att läsa av världens reaktioner på ceo's nya singel. Folk öser fina ord och verkar älska det. De väntar med spänning på albumet och den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Pitchfork valde singeln omedelbart till best new track och såhär skrev electricrumors.com om den:

 "The whole track is a wonderful and playful mix of infectious pop and an experimental attitude. It’s bouncy, fun and painfully intelligent" 

Yep, han verkar vara omtyckt den där ceo. Minst sagt.


Här är länk till soundcloud, in och lyssna vetta!





onsdag 20 november 2013

Teaser från Sincerely Yours

Ceo släppte igår en teaser till något som komma skall och med det skapar han spänning och förväntan hos hela musikbranschen. Det kommer med all säkerhet bli fantastiskt. 


fredag 1 november 2013

Dagsläget


Nu är plugget verkligen igång, för fullt. Det är bubbla känslor kring det, verkligen. Jag vet inte riktigt vart jag vill med min utbildning. Den ger mig så oerhört mycket men kanske inte riktigt det jag känner för mest. Jag har ett så mycket bredare synsätt på hälsa än vad som finns i vår "verklighet", i den vetenskapligt bevisade. Det slits jag mellan varje dag och jag tror att det är en bidragande faktor till att jag har så oerhört svårt att koncentrera mig och att effektivt producera något. Det kan man ju tycka är lite problematiskt när jag pluggar och det man ska gör varje dag är att förstå, lära sig, problematisera, reflektera och komma på idéer. Det är svårt när jag inte brinner för det på riktigt. 

Jag sov så himla länge i natt och jag drömde massor. Ibland vill jag inte riktigt vakna för att det jag drömmer är så fint eller känns då bra. Kanske för att jag befinner mig nästan alltid i mina drömmar där jag vill vara (förutom i mina stressdrömmar, dom får gärna försvinna). Jag bestämmer väldigt mycket över mina drömmar, speciellt på morgonen när jag är halvvaken. Nu blir min utmaning att försöka leva mer som jag vill, att utvecklas inom de områden som jag finner intressant och givande. Jag ska försöka leva i den fysiska kroppen jag ser i mina drömmar och inte minst i det glada och positiva attityden. 

Just nu läser jag mindfulness, en kurs som tyvärr är under all förväntan. Trots det känner jag att jag lärt mig så mycket, framförallt att jag inte ska lägga tid och energi på andras bekymmer eller på människor som är energitjuvar och har negativ påverkan på mig. Att jag ska leva här och nu, vara närvarande i det jag gör.

Min plan är alltså att studera det jag finner mest intressant, komma i kontakt med mig själv på alla plan och att jag bara ska omge mig av människor jag tycker om. Jag är en god bit på väg. 

fredag 18 oktober 2013

Lägesrapport

Idag är jag hemma hos mamma och pappa igen. Mille har varit ledig från dagis och vi har haft en mysig heldag (bortsett från de obligatoriska fighterna man har med en trotsig femåring). Han är rätt härlig den där ungen.



onsdag 18 september 2013

Kristian Gidlund

Såg på morgonen idag att Kristian Gidlund igår lämnande jordelivet. En person vars blogg jag läst med tårar rinnande längst kinderna. En stark människa med så mycket kärlek och budskap för oss alla att lära. Han berörde alla som läste hans blogg, boken eller som lyssnade på hans sommarprat, han gjorde världen lite bättre med sina texter. Jag skickar idag en tanke till alla som stod honom nära. Vila i frid.


söndag 25 augusti 2013

Sommarens slut

Det tycks vara så att sommaren är mer eller mindre förbi. Jag tycker faktiskt att det känns rätt bra. Mest för att det betyder att jag inte längre är "arbetslös", för det finns inget värre än att vara "ledig" i andras ögon när man själv våndas över hur det ska gå att få ihop ekonomin och det faktum att jag hela tiden försökt att hitta någon vettig sysselsättning. Jag tycker inte att det känns som att jag varit ledig en enda dag knappt. Men, nog om det. Nu är det över, skolan startar om en vecka och jag tycker mest att det ska bli skönt att komma tillbaka till en vardag, till mitt hem. Jag längtar efter det, så himla mycket. 

Men först åker jag och lillebror den stora till Spanien. Farmor och hennes man tyckte att vi kunde få en resa av dom, som för tidig födelsedagpresent/julklapp. Helt okej med oss! Så om ett par timmar åker vi till vår i alla fall veckolånga förlängning av sommaren och inte minst efterlängtad riktig semester. 


torsdag 18 juli 2013

Som det kan bli

Efter en miss i kommunikationen här på Solkullagården så glömdes Maijas (vår finfina ungkatt) p-piller bort. 1 gång missades. Vilket resulterade i en åmande och jamande honkatt. Eftersom vi inte visste om hon redan hade parat sig när vi upptäckte detta faktum, kunde vi inte heller ge henne p-piller då hennes eventuella ungar i magen då skulle bli missbildade och därmed skulle komplikationer kunna uppstå. Vi kände därför att vi får bita i det sura äpplet och helt enkelt låta henne vara och få kattungar. Detta var tre veckor sedan. Under dessa tre veckorna har hon hela tiden slickat sig väldigt mycket där bak, utan att verka allmänpåverkad för övrigt. Jag tyckte ändå att det var konstigt och ringde veterinären i måndags som ger oss en tid på onsdagen. Under måndag kväll har hon väldigt konstiga bruna flytningar och vi inser då att det absolut är något fel. Vi får därmed lämna in Maija hos veterinären redan på tisdagen som konstaterar att hon har en infekterad livmoderinflammation. Exakt så illa som det låter. Maija, som alltså absolut inte ens skulle få kattungar nu utan planerade kattungar om ett par år, var därför tvungen att kastreras. Vi var givetvis väldigt ledsna. Visste kan man tycka att det finns värre saker i världen, men Maija är vårt husdjur, en familjemedlem och dessutom en väldigt speciell sådan som vi känner att generna gärna hade fått gå vidare. 

Så för att sammanfatta effekterna av att Maijas p-piller glömdes bort: 
Maija är numera kastrerad och kan inte få kattungar. Sammanlagt med mediciner och så kostar det en hel del kan man säga. Under Maijas uppvaknande ur narkosen så är hon så förvirrad att hon biter mig i fingret istället för i maten, vilket resulterar i ett akutbesök till läkaren för mig som får betala pengar för en stelkrampsspruta. Förutom att den j*vla sprutan gör ont i hela armen kommer jag nu inte kunna åka med till Stockholm, på den enda semestern vi har, för att jag måste vara hemma och ta hand om sjuk katt. 

Jag är glad att Maija är frisk nu men satan va bitter jag är över att vi glömde ge henne p-pillret!! 

måndag 8 juli 2013

Sommarsysselsättning

Snabba vändningar verkar vara grejen denna sommaren och jobbfronten som hela tiden ser ganska svår ut lämnar hela tiden små öppningar. Jag har ingen aning om vad jag kommer hamna ens nästa vecka men just nu lutar det mot en månad "aupair" i spanien. Helt nytt och som sagt har jag ingen aning om något men det hade varit roligt att komma iväg och mina erfarenheter av aupairarbete i spanien är ju fina :) Även om det den gången mest hade med familjen att göra. Karin, ni söker inte en aupair under sommaren? ;)

tisdag 11 juni 2013

Ja, jag har ingen aning om jag det är så att jag är den dummaste människan på jorden. Det vet jag först om tre veckor. Tentorna är inne i alla fall. 
Det har varit bal, det har varit student, det har varit redovisningar, det har varit bröllop. Det känns konstigt att klaga över så roliga saker men även de roliga sakerna kan bli mycket. Fram till alla roliga saker har det varit mänger med planering och förberedelser. Så visst har det varit väldigt, väldigt roligt också :) 

Jag ska bjuda på lite foton senare men nu ska jag ut och njuta i solen! 

lördag 1 juni 2013

Dummaste människan på jorden?

En liten uppdatering om mitt just nu förtvivlade läge: 

Jag känner mig som världens dummaste människa. Helt väck. Jag fattar ingenting, får inte ihop någonting och vet inte vart något skall vara. Jag kan inte hitta och jag kan inte formulera. Jag har otaliga gånger idag (och de senaste veckorna) tänkt att jag hoppar av skolan, för jag fattar ju ändå ingenting. Nu lyssnar jag på arg musik och hoppas att jag får ur mig lite aggressioner och kanske kan fortsätta sedan och kanske försöka få fram något som skulle i alla fall skulle kunna likna en B-uppsats. 


torsdag 30 maj 2013

Just nu...

...är det mycket. Jobb, b-uppsats, bröllop, bal, gårdsfest, och student. Tidskrävande saker, minst sagt. Jag återkommer när jag har tid att andas. 

torsdag 23 maj 2013

Dagen idag

Idag har varit en riktigt fin dag. Jag och Mille promenerade till Mariedal för att äta pizza tillsammans. Riktig kvalitetstid i sommarsolen. Efter det var jag och jobbade hos den lilla familjen som jag är hos och avlastar. Idag lämnade mamman mig ensam med tvillingarna, det gick jättebra från början tills ett av barnen började skrika. Det spelade ingen roll vad jag gjorde och ju mer ledsen han blev, desto mer ledsen blev också hans syster. Helt plötsligt stod jag där, har lyckats få upp båda barnen från golvet och hade dom båda i famnen, fortfarande skrikandes. Jag gick ut i skuggan och där tystnade de lite, strax efter det kom mamman hem och tur var väl det. Jag sa till henne precis innan hon åkte att det absolut inte var några problem, det värsta som kan hända är att de gråter, och vad gör det egentligen? Förutom att det var en pärs när de var två, för hur hanterar man två ledsna bebisar på samma gång? Skitsvårt men givetvis lär man sig efter hand. Jag tycker att dom är så himla go'a annars, och dessutom är jag där en stund och kan ge allt av mig, för jag får sedan gå hem och vila. Jag trivs iallafall superfint med familjen och tycker det ska bli kul att spendera sommaren med dom och se hur de utvecklas. 
Önskar bara att jag hade mer timmar med dom :) 


fredag 17 maj 2013

Trots att jag vinkade med vit flagg igår så slog migränen till med full kraft och jag var nästan döende. 
Såpass döende att jag halvt lipande bad mamma att köpa polly, för det ville jag så hemskt gärna ha. När mamma sedan kommer hem utan polly, förstår ni kanske min förtvivelse. Jag förvarnade, sen grinade jag. Som jag grinade, ni vet sånt där fulgråt som man bara kan dra till med när man är riktigt förtvivlad. Kanske behövde jag släppa ut lite mer känslor än migränen som höll på att ta livet av mig. Mamma skrattade. Victor skrattade. Pappa skrattade han med, sen köpte han polly. 

Så synd som jag tyckte om mig själv har jag inte tyckt på länge. Inte ens när jag hade tandvärk hela förra veckan. Jag tyckte ännu mer synd om mig själv när jag hos min nya arbetsgivare, mådde så illa att jag nästan kräktes och skakade så mycket att jag inte vågade hålla i barnen. Så kul start på nya jobbet va?

Idag har jag iallafall lite revansch, jag trotsade min bakfyllekänsla och gick med pappa och Freija på en powerwalk i solen. Powerwalk och sol är den sämsta kombinationen någonsin efter en migränattack men jag tog mig med runt, och så nöjd jag är. 


torsdag 16 maj 2013

4good

Igår kväll spenderade jag kvällen med 4good och Rawfoodbyerica på Radisson Blu i Göteborg. 4good finns till för att sprida pepp och inspiration för att vi kvinnor ska våga förverkliga våra drömmar och leva vårt liv till det yttersta. Förutom de fantastiska föreläsarna Natasha illum Berg, Henrik Fexeus och Denise Rudberg så var det så fina människor som deltog i eventet, vi gick därifrån väldigt uppfyllda av all glädje och kärlek. 

tisdag 14 maj 2013

Allas rätt till lika villkor

Jag blir så frustrerad över ojämnlikhet. Jag blir så frustrerad över hur våldtagna tjejer behandlas. Jag blir så frustrerad. Denna tjejen har pekat på vissa av de delar som gör att jag ibland känner att jag helst inte vill sätta nya barn till denna jorden, som ska behöva utstå en skev bild av vem som har rätt till vad. Värt att titta på: http://trettiotreanledningar.com

Enkätundersökning, projektrapport och raw life certifiering

Tiden springer iväg i rasande fart, nästan så jag inte hinner med. Vi har lite mer än två veckor kvar av vår praktik och jag tycker knappt att jag hunnit någonstans eftersom jag inte hinner stanna upp och reflektera. Men idag har jag stannat upp och reflekterat och inser att jag faktiskt hunnit med en hel del. Förutom att jag gjort en enkät, fixat och trixat med den och serveymonkey och skrivit en del på min projektrapport, så har jag faktiskt också gått Raw Life Education utbildningen på Solhälla i Erica Palmcrantz Aziz regi. Fantastisk miljö, fantastisk mat, fantastiska lärare och fantastiskt sällskap. Jag är nu mera certifierad raw life educator. Konstigt nog känns det som att jag inte kan något, men även detta kan ha att göra med det faktum att jag inte har hunnit stanna upp och fundera över vad jag faktiskt kan och hur mycket kunskap jag har fått under utbildningens gång. Det är verkligen mycket. 
Jag är så himla glad för det och jag tycker det är en fantastisk komplettering till min utbildning till hälsopedagog. 

Nu har jag precis gjort klart min poster för min presentation av projektet och nu ska jag fokusera på min projektrapport. Den skriver ju inte direkt sig själv. Tänk va fint det hade varit! 
Imorgon är det dags för ett nytt event med Erica, ska bli himla kul. Jag har rullat över 200 snacksbollar. Kanske skulle jag ta och göra sådant att bjuda på under min presentation, vad tror ni om det?  :)

söndag 5 maj 2013

Barnpedagog

Idag har jag varit på "intervju" hos en familj med tre små barn som jag eventuellt kommer att hjälpa. Små barn, verkligen. Det är en pojke som är två år och ett tvillingpar som är fem månader. Så himla söta och jag tror att det kan bli jättebra. Jag hoppas givetvis på att jag kan jobba där så mycket som möjligt och det är fantastiskt när både hem till mamma och pappa men framförallt nära till havet. Underbart!

Nu får vi helt enkelt vänta och se vad som händer. Ska bli spännande, allt handlar om personkemi men jag tror som sagt att det kan bli bra. 




lördag 4 maj 2013

Illbattingen

När man är 5 år har man mycket vilja. Sedan gör det inte saken bättre att man har äldre syskon, då får man tuffa till sig lite. Här har den tuffa och viljestarka 5åringen somnat efter en tvåtimmars batalj med mig. Jag har nog aldrig varit med om något liknande. Vissa gånger visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Ingenting jag gjorde fungerade. Tur att jag inte gav mig med tanke på att han sedan somnade, med Freijas håriga säng som kudde. 

Tur att han inte är min för det finns viss risk att jag gett bort honom i just denna situationen annars. 


David Lindgren

Med hundra saker att stå i är uppdateringen långsam men här är vad vi gjorde förra helgen. 
Tilda hade åter igen dansuppvisning och gästen denna terminen var David Lindgren. Vi lyckades gå samtidigt som honom och kunde givetvis inte låta bli att springa dit för foto och autograf. Lyckan var total. 


måndag 22 april 2013

Helg i vårens tecken

Vi har haft mycket att göra i helgen men det har varit en riktigt bra helg. Förutom det fantastiska vädret har vi passat vår minsting kusin. Himla mysigt!











torsdag 18 april 2013

Foton från Solhälla

Jag har tänkt att jag ska lägga upp lite foton från första utbildningstillfället på Solhälla sedan vi var där men det har helt enkelt inte hunnits med. Här kommer ett litet axplock från långhelgen. Laddar troligtvis upp lite fler sen. 




 


lördag 6 april 2013

Förändring till förbättring

Jag var ju på Solhälla och kursen Raw life education under påskhelgen. Jag klarade av att låta bli min coca-cola som låg i min väska, som de flesta av er vet är min stora last, som är enormt svår att bli av med. Visst var det väldigt svårt från och till men i det stora hela, med fint stöd och späckat schema samt regelbundna måltider så gick det förvånansvärt bra. Jag har nu inte druckit cola på 10 dagar, 10 ! Det är liksom den stora förändringen för mig. Jag vill mer än gärna få in mer raw food i mitt liv men man måste ju börja någonstans och det känner jag verkligen att jag gjort. Jag har gått ner en del i vikt, vad vill jag inte säga. Jag tycker inte att man bör fokusera på det, framförallt inte eftersom det bara gått tio dagar, om ett par veckor till kanske, när jag ser en mer bestående förändring så kan jag dela med mig. 

Förändring till förbättring. 

torsdag 28 mars 2013

Raw life education

Idag kan man säga att jag är första dagen på min praktik. Jag är delaktig i en utbildning för de som vill bli Raw life educators, utbildningen som är genom Erica Palmcrantz Aziz. Jag ska ju som jag sagt tidigare göra min praktik hos henne och det är intressant att starta med att vara delaktig i en intensiv utbildning i fem dagar med bara rawfood och allt som det innebär. En helt ny värld för mig. Första dagen har rullat på ganska snabbt och nu känner jag mig helt slut. Dessutom gör den råa kosten sitt också. Huvudvärken som är på gång känns inte särskilt trevlig. Nu är det bara sova som gäller. Men först efter att jag skrivit klart min tenta som ska vara inne i morgon. Ingen vila, ingen ro ;) 

Vill också bara kort tillägga att jag faktiskt inte har tagit ett enda kort idag, kan ni förstå det? Kanske säger det en del om alla intryck som ska tas in och hur intensivt det har varit :) 

söndag 24 mars 2013

Skit

Igår åkte min telefon ner i golvet. Med framsidan neråt. Jag visste redan då att det inte skulle vara en trevlig syn att vända på den så jag lät bli. Lillasyster tog upp den och visst var det som jag trodde, hela skärmen spräckt. Glasflisor lossar hela tiden och fastar över allt. Just nu har jag tejpat över de värsta delarna.

Det här med attraktionslagen, den kan slänga sig i väggen. Jag tycker mig vara väldigt nöjd med det mesta. Det finns en del problemområden som stör mig en del men jag tycker att jag i det stora hela mest struntar i dom och fokuserar på allt som är fint och bra runt mig. Jag känner mig rätt så nöjd med det mesta i mitt liv just nu. Ändå kommer det enda efter det andra och drar ner allt det positiva. Nu var detta en slump, en olycka som lätt händer men jag tycker att det aldrig slår fel. Så fort man känner att saker och ting faller på plats så händer det andra saker som gör att känslan av att allt faller isär tar över. 

För att beskriva en upplevelse som jag precis haft: Jag har sökt in för att läsa en kurs under sommaren, och jag skulle skriva ett arbetsprov för att lämna med det i ansökan. Inser alldeles för sent att jag bara har en dag på mig, det visade sig att jag inte kan maila in det som jag trodde. Så jag skriver ihop det ganska snabbt eftersom jag visste vad jag ville skriva och när jag ska skriva ut det så fungerar inte skrivaren. Jag har då 35 minuter på mig innan posten går iväg och detta måste med. Mamma plockar då fram vår gamla skrivare, som vi tog bort för att den förstör pappret i kanten, jag får helt enkelt skriva med en ursäkt för att pappret är fult i kanten. Kommer då på att min dator inte vill hitta den skrivaren och jag måste maila över det så vi kan öppna det på någon annans dator. När det väl är gjort springer jag upp med pappas dator, kopplar in den i skrivaren och öppnar dokumentet, som tar vääääldigt lång tid. Precis när dokumentet öppnas och jag trycker på "skriv ut" så dör datorn. "För låg batterinivå, var vänlig tillsätt strömkabel". Här håller jag på att bryta ihop. Mamma assisterar igen genom att springa och hämta min gamla, gamla dator och eftersom den är just gammal, gammal så tar den också lite tid på sig. Väl igång så trycker jag på skriv ut och två papper kommer ut genom skrivaren. Utan text. Eller, inte helt utan text. Själva dokumentet som högskolan har och all deras text och rutor är med, alltså saknas bara min text. Min arbetsprov. Här bryter jag ihop. Jag kan inte säkert säga att jag inte grät, för det gjorde jag nog lite. Jag skrattade hysteriskt och tårarna sprutade. När jag skrattat färdigt så är det 10 minuter kvar tills posten går. Så lång tid tar det att åka till den postlådan. Kanske skulle jag kunnat skriva det för hand men det fanns ändå ingen tid för det. Jag bestämmer mig för att skriva det för hand för att jag ska kunna åka in och lämna det i Göteborg dagen efter, som faktiskt ändå var ett alternativ, även om jag tänkt ägna hela dagen åt att skriva tenta. Jag känner mig lugn där och då, jag kommer ju faktiskt hinna få in det i tid trots alls. Men tji fick jag. Jag vaknade, som ni kanske läste i det tidigare inlägget, med sån yrsel att jag inte ens kan sitta upp. Faktum är att det känns som att man inte ens kan ligga ner när man är så yr. Så, kontentan av denna enormt långa förklaring av hur jag tycker att saker och ting går emot mig: Jag kunde inte lämna in min ansökan för sommarkursen och nu har jag ingen aning om hur sommarens inkomst kommer att se ut. För det är ju så, att det var inte bara en kurs som jag kände att jag skulle utvecklas och ha väldigt roligt med, utan det är också en inkomstkälla som försvinner. Skit är typ det bästa ordet jag kommer på. 

Så summa summarum: Jag tycker att saker och ting bara kan falla på plats och stanna där, bara ett litet tag så man hinner hämta andan emellan. Det hade varit fint.

fredag 22 mars 2013

Fredagsyrsel

Dagen idag är inte en av mina bättre dagar. Jag vaknade med yrsel och tänkte att det nog skulle gå över om jag vilade lite till men när jag sedan skulle resa mig upp så vart jag så yr att jag inte ens kunde sitta upp. När jag la mig ner så kändes det som att sängen var som en attraktion på liseberg, en väldigt snurrig och fartfylld sådan, inte särkilt trevligt alls. När man blir så yr mår man dessutom väldigt illa så när jag efter många om och men kom upp ur sängen var det himla svårt att få i mig frukost. Efter frukost sov jag i fyra timmar till och nu kan jag inte vrida på huvudet utan att det känns som att vridningen går i 110 km/h. Vad det är för fel på mig? Ingen aning. Alltid ska jag iallafall åka på såndär skit som är konstig och inte går att förklara. Vila bort det liksom. Tröttsamt. 

Jag satt och tänkte förut på uttrycket "det är yrsla man vill åt". Eftersom det är fredag kan frivillig komma och hämta yrsla hos mig istället för att dricka sig till den. Här bjuds, helt gratis! 

måndag 18 mars 2013

THE PEPSHOP

"Sometimes you or someone you care about need an inspiring reminder to keep rolling"


tisdag 12 mars 2013

Mobbning

Jag blir så förtvivlad över hur människor beter sig mot varandra. Vad är det som får en människa att tycka att man får säga eller bete sig illa mot någon annan? Vad är det som får en människa att tycka sig ha rätten att klanka ner på någon, verbalt eller fysiskt? Sociala medier är bra på många sätt men det kan också vara så förödande. I fredags valde en 13-årig tjej att hoppa framför ett tåg, som en utväg för mobbning, för näthat. 13 år, med hela livet framför sig. Jag vet inte historien bakom just detta fallet men det känns ändå som att när tankarna går till handling och ett barn mår så dåligt, måste det någonstans brista i vuxenvärlden. 

Min lillasyster, snart 12 år, har omgivits redan av mycket retsamma människor. Vad vi idag försökte reda ut är skillnaden på mobbning och att retas. För i hennes värld blandas de lätt ihop. Även i min värld gör det det, vilket gör det svårt att reda ut. Bekymren som finns i hennes klass och skola är svåra, för att tala om för barnen varför en person mobbas, är väldigt svårt. Oftast är de barnen som mobbar, de barnen som mår dåligt själva. Tilda är väldigt mogen för sin ålder men det är många gånger svårt för även henne att se skillnader i situationer som uppstår och vad som handlar om mobbning eller helt enkelt bara att ta hänsyn till andras tankar och känslor. 

Jag tror på "behandla andra som du själv vill bli behandlad", men som jag ser i lillasyster så är det inte alltid lätt när hormoner spökar att hålla sina känslor i schack och överreaktioner kommer ganska lätt då. Hur ska man då förklara för dem hur de ska reagera och bete sig i sådana uppstående situationer och framförallt mitt i stundens hetta? När de då ser filmer om mobbning, utanförskap och bråk i alla dess former så är det lätt för dem att ta en liten del av det, sätta det i egna banala situationer och göra en höna av en fjäder. Och visst har vi alla gjort det, för alla har vi varit i den åldern. Skillnaden kommer sedan, när de uträknat är elaka mot andra människor, trycker ner och får dem att tro sig vara mindre värda. Mobbning är ett ämne som alltid måste arbetas med, för de människorna som mobbas, tror jag alltid kommer att finnas. Det gäller bara att haffa dem i tid och se till att vi vuxna finns till hands och kan stötta, finnas som en hjälpande hand och tala om vart gränserna går, hur man tar hand om varandra. För kan vi inte ta hand om alla våra medmänniskor, så kan vi lika gärna lägga oss ner och dö hela bunten. 

I morgon kommer Tilda troligtvis komma hem med nya tankar och känslor, då gäller det att vara redo. Jag lider med alla mobbade barn, både de i livet och de som valt att inte leva. Jag lider med deras familjer och vänner. Jag hoppas för mitt liv att vi kan göra skillnad.

(Jag skrev inlägget i all hast och med mycket känslor inblandade, så det kan nog vara en del fel i texten, bara så ni inte tror att jag är knäpp :) )

måndag 11 mars 2013

Sjukvården

Tidigare inläggets känslor kom kanske lite i skottlinjen efter att jag vart rätt så dålig under morgonen idag. Jag hade svårt att andas när jag vaknade och i panik klädde jag på mig med tanken om att jag måste skynda mig till vårdcentralen. När jag kommer dit har de mer eller mindre inget mer att säga än att jag inte tillhör dem och men att de kunde tänka sig att "vara snälla och hjälpa mig ändå". Jag, gråtandes, får ett nummer till den vårdcentral som jag ska tillhöra, går därifrån. Ringer då med en gång och får i princip samma sak slängt i ansiktet; Jag tillhör inte dem heller, jag tillhör den vårdcentralen jag precis gick ifrån. Skillnaden var att jag iallafall fick en tid på förmiddagen för att komma till läkaren. Såhär är det alltså, en 25-årig tjej ringer eller kommer till vårdcentralen, gråtandes och säger att hon har svårt att andras, att hon är student och att hon tillhör en vårdcentral hemmavid. De tycker då att det känns bra att säga till henne "Jag är inte så orolig, eftersom du sitter framför mig och pratar". På allvar?! Men visst, jag går hem då, får svårt att andas och kan inte ta mig någonstans. Så vitt dom vet så kan jag ju vara helt ensam här, utan några vänner. Hur tänker sjukvården? Som tur är har jag fina vänner som jag kunde vara med. 
Läkaren sa sedan att han trodde att det antagligen var allergi, jag fick extra stark dos med kortison. Kul förmiddag. 

De och dem

Jag delade idag denna bilden som någon lagt upp på facebook


Jag delade den för att diskussionen kring hur man "ska" och "inte ska" skriva, ordpoliser hit och dit känns så överdriven och denna går steget längre, stod ut i mängden jag såg endast ironin i den. Min första tanke var att personen som skrivit det är ironisk, inte seriös, eftersom skillnaden mellan att säga jag-mig, du-dig eller de-dem är så enorm. Vidare tycker jag givetvis inte att man ska "ta hänsyn till alla stackars ordpoliser som måste stå ut med alla som särskriver". Jag hade själv svårt för de och dem i början men lärde mig skillnaden, antagligen för att jag har lätt för ord. Däremot har jag många i min närhet, t.ex. min pappa, som har jättesvårt för att se hur orden ska vara. Alltså, jag skiter fullständigt i om folk stavar fel, särskriver eller inte. Varför lägga ner energi på det liksom?

Responsen jag fick på den fick mig att bli riktigt obekväm. Jag ville givetvis inte att det skulle vara någon som tog illa upp utav det. Jag tänkte inte ens den tanken, vilket säger en hel del om hur jag ser på det.

Man får vara försiktig med vad man delar på facebook, eftersom alla lägger sin egen värdering i det. Tonlägen missas. Däremot kan jag tycka att alla som jag har som vänner på min facebook känner mig på ett eller annat sätt och borde veta att jag inte alls på något sätt vill att andra ska bli obekväma eller känns sig mindre värda. Därför tog jag bort det. Jag tänkte först att jag inte skulle göra det, eftersom andras värdering i det är deras ensak. Efter några timmar känner jag fortfarande något obehag över det och tog därför bort det. Det handlar egentligen inte så mycket om kommentaren jag fick, utan snarare om obehaget att andra kanske lägger samma tolkning. 

Förövrigt fick jag ett tips på hur man kan tänka angående de och dem.
Man ska tänka hur man säger det på engelska, they eller them. 
They = De och Them= Dem. Jag vet inte om det är ett vattentätt tips men överlag ska det iallafall stämma. 

However, det sista jag vill är att stampa någon på tårna eller förminska någon. 

söndag 10 mars 2013

Söndagstankar

Jag vet inte vad som flugit i mig. Jag har pluggat hela dagen, idag söndag. Det minsann, hör inte direkt till vanligheterna. Jag förstår inte mycket av det dock men jag försöker iallafall :) 

För en liten stund sedan kom jag på att jag kommer att behöva packa alla mina grejer som jag ska ha med mig under de två månaderna jag ska ha praktik eftersom jag knappt kommer att vara i Halmstad resten av denna månaden. Det är så mycket att fixa med inför det, två månader använder man ganska mycket grejer på. Så nu fick jag ett ryck och nästan hälften av allt som ska med ligger redan i väskorna. Jisses, så mycket saker! Det jag tänker när jag håller på att plocka ner alla mina saker är att jag helst hade velat vara kvar här. Jag vill vara i min lägenhet, jag vill vara med mina vänner här och jag vill vara i Halmstad. Jag kommer sakna allt det när jag är hemma. Samtidigt som jag tror att tiden kommer att gå ofantligt fort eftersom praktiken troligtvis kommer att bli väldigt spännande, det är vår och då går tiden alltid fort samt att jag kommer att ha fullt upp som alltid när man är en familj på sex personer med flera djur. Jag önskar bara att jag visste vad jag kommer att vara i sommar, jag vill faktiskt inget hellre än att vara i Halmstad med alla vänner, det är trots allt vår sista sommar här innan vi är klara. Vilket för övrigt är helt galet. 


lördag 9 mars 2013

Reflektion om mello 2013

Jag vet inte ens om jag borde slösa ett inlägg på att skriva om denna fruktansvärda händelse som precis skedde på Sveriges television. Jag måste bara uttrycka att det inte var min favorit som vann. Snarare är han tvärtom. Vad nu motsatsen till favorit är, min hjärna gick nu på strejk efter denna händelse. Jag tycker inte att han (den där Robin) sjunger bra och jag förstår inte vad alla andra hör när jag mest känner som att min kropp ska gå i tusen bitar. Ännu värre är det att se på honom. Det är ganska fruktansvärt att man kan känna så för en människa som jag faktiskt inte vet någonting om. Hur som helst, han skapar inga fina känslor i mig. Jag undrar hur jag kan tycka så annorlunda än alla andra i Sverige. Jag kan inte begripa att det vi skickar till eurovision, efter Loreen, är just han. 

Kanske överdriver jag lite smått. Fine. Jag ogillar helt enkelt snubben på tv. 
Finns värre saker i livet. 


fredag 8 mars 2013

kvällspladder

Dagarna går just nu väldigt fort och jag hinner mycket men ändå så lite. Kanske hinner jag nästan allt jag måste men ganska lite av det jag vill. Just nu är det grupptenta som görs, vilket tar upp nästan hela dagarna. Som tur är så har vi en fin grupp som gör att dagarna går fort. Vi har dessutom lyckats komma väldigt långt och har inte mycket kvar, helt fantastiskt skönt. Jag ska i helgen göra mitt bästa för att försöka påbörja nästa tenta, som är i två delar. För känslan av att faktiskt vara ute i god tid är himla skön. Dessutom finns kan jag då ha möjlighet att jobba under veckan, vilket är tvunget att det finns tid till. 

Just idag längtar jag himla mycket efter alla hemma, speciellt när jag vet att alla är lediga och är hemma tillsammans samtidigt som jag också är ledig. Fast inte hemma med dom. Utan hemma i Halmstad. Jag ska nog inte klaga dock, eftersom jag sedan kommer att få dras med dom i minst två månader. Något säger mig att jag ska njuta av lugnet och tystheten som infinner sig här och nu. Sen kommer det att vara andra bullar. Det där med hemma är svårt, både här och där. Ganska fint att ha två ställen som är hemma, och verkligen känns som hemma. 

Nu ska jag lägga mig i sängen och titta på en film, med tända ljus och lugn och ro.
 God natt och trevlig helg mina vänner. 

måndag 25 februari 2013

V

Innan det var dags att åka till H-town, stannade jag för att spendera dagen med sjuka lilla kusin V. "Sjuk" är en definitionsfråga givetvis. Att ha ett virus och vattenkoppor över hela kroppen kan man givetvis tycka är att vara sjuk och visst är det smittosamt. Däremot har han inte visat ett enda tecken på att vara minsta lilla sjuk (förutom vattenkopporna som är svåra att missa). Ungen har hoppat runt som en tok hela dagen och hållit låda för mig. Han är så go´ och jag är glad att jag fick lite kvalitetstid med galningen.