tisdag 30 oktober 2012

Nöjd tjej

By the way, jag fick godkänt på min tenta! Jag var helt övertygad om ett U skulle stå stämplat över hela tentan. Jag hade ett bryt där jag kände att jag hoppar av utbildningen, så säker var jag. Jag ska inte sluta plugga mitt i terminen, det vore varken särskilt smart eller genomtänkt. Jag kan dock fortfarande inte förstå att jag var godkänd. 
Hur det gick till har jag ingen aning om. Men jag hade fyra poäng från VG, just sayin'! :)

Fotoletande

Jag har idag letat som en tok efter foton som blivit requestade från vår nollning. Jag hittar en del men inte alla och jag blir snart galen. Jag som alltid har haft så bra ordning på alla mina foton har just nu ungen ordning alls. När jag skulle lägga ut fotona från nollningen så skulle det väljas ut vilka som var bäst och vilka som passade sig på fejjan, vilket gjorde att jag varje kväll var tvungen att dela upp det, det som skulle ut i det offentliga och det som skulle hållas "hemliga". Tyvärr ligger nog en del foton kvar på min dator som så fint kraschade nyligen, är de borta så blir jag ledsen. Det finns nog inget som gör mig så upprörd som när mina foton försvinner, mitt stora intresse som jag lägger så mycket tid och känslor på, bara puts väck. Inte okej. 

Värst är nog att  jag måste måste måste plugga nu och inte hinner leta vidare
Giv mig styrka. 







måndag 29 oktober 2012

Underbara skitväder

Det är fantastiskt skönt att gå ute i halv storm och regn. Jag var ute på en timmes promenad i det riktigt ruggiga vädret och jag måste säga att jag älskar det! Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder :)

Det som är det bästa med att promenera i detta vädret är att man kan bli precis hur blöt som helst, så länge man bara ska hem sen. Då kan man gotta ner sig i soffan, tända mängder med ljus och bara mysa!


söndag 28 oktober 2012

Skrivandets fördelar

I hela mitt liv har jag skrivit väldigt mycket. Jag har haft mycket galna fantasier som jag skrivit och jag älskade när vi skulle skriva saker till svenskan i skolan. Det var det bästa jag visste. Jag kunde sitta på lektionerna i högstadiet och bara skriva när jag borde gjort annat. Jag skrev mycket obehagliga saker som jag inte själv förstår, inte ens idag. Jag kunde kanske ha blivit författare istället :) 

Hursomhelst så har jag tappat den delen av mig själv de sista åren, jag har glömt bort hur viktigt det är för mig att skriva av mig av mina erfarenheter. Idag skrev jag åter igen om en av de största upplevelserna i mitt liv, jag fällde en hel del tårar emellanåt. Jag har skrivit om detta flera gånger,. Upplevelsen är den samma men jag har kommit längre som människa och ser nya vinklar. Jag kan sätta ord på känslorna. Jag behöver det, kunna se och sätta ord på de händelser som har gjort att jag handlar och tänker som jag gör idag. Livsviktigt.

1985

Jag var inte född. Inte ens påtänk. Mina föräldrar träffades detta året. Jag kan inte annat att önska att jag hade fått uppleva detta i verkligheten. Så helt fantastiskt bra. Det finns inte många artister nu som kan framkalla samma känslor som de nedan kan. Live Aid 1985 är bland det bästa jag sett. 
Jag tror att det faktum att jag är uppvuxen med denna musiken gör mycket för min känsla runt artisterna som sådana och musiken för sig, jag blir nostalgisk. Jag kopplar ihop musiken med den mest problemfria tiden i mitt liv, den lugnaste tiden i mitt liv. Jag kopplar ihop det med min kärlek till mamma och pappa 


Vem ska ta första steget?

Igår kväll var jag ute och drack ett glas med några av tjejerna. Vi var på Bulls och där var jättetrevligt, massor med folk. När jag var påväg hem och inte vågade hoppa upp på cykeln för att jag hade glömt cykellampan hemma och poliserna kryllade om mig, så stannade en kille till vid mig. Han frågade om jag skulle åt samma håll och att vi kunde ta följe isådanafall för att han var rädd att bli våldtagen, härligt ursäkt :) En väldigt vanlig kille. Han hade för övrigt också varit på Bulls. Han försökte charma mig hela vägen hem och när jag hade ställt in cykeln i cykelförrådet sa jag till honom att vara försiktig så han inte blev våldtagen den sista vägen hem. Vi sa ett trevande hej då och jag började gå in. Han ropade: "förresten" och jag vände mig om. Han försökte verkligen få fram något men sa tillslut bara "Äsch, det var inget". Hade jag varit intresserad av honom så hade jag hjälp honom lite på traven kanske men när jag gick in sedan så insåg jag, som alltid tycker att killen ska ta första steget, att det faktiskt inte är helt fair. Jag, som själv inte har en aning om hur man flirtar och är så blyg man bara kan vara  i närheten av någon jag är intresserad av, har nu, efter typ tio år insett att det inte är riktigt så lätt för killarna som jag tycker att det ska vara. 

Jag är extremt kräsen. I know. Samtidigt är det faktiskt så att det är för min skull jag ska träffa någon. Det ska vara någon som jag tycker är attraktiv och någon som jag tycker är intressant. Jag vill inget hellre än att träffa en kille som jag kan leva med resten av mitt liv, för det är min plan. Jag vill inte hålla på och strula runt med killar som inte är seriösa. Jag har redan levt den delen av mig liv. Jag får kanske helt enkelt skärpa till mig själv om jag ska träffa någon, för det ska jag bannemig göra snart :)

fredag 26 oktober 2012

Vilsen

Jag har varit så säker på saker och ting det sista, känt att jag vetat precis vad jag villoch vart jag hör hemma. 

Idag känner jag med allt annat än säker. Jag känner mig vilsen. 

onsdag 24 oktober 2012

Ett "tycka lite synd om mig själv"-inlägg

Igår stressade jag nästan ihjäl mig på morgonen vilket resulterade i huvudvärk. Jag trotsade huvudvärken och gick på en tvåtimmars promenad på underbara Galgberget med Jossan och huvudvärken var som bortblåst. Ända tills vi kom tillbaka ner mot stan. Ju närmre hemåt vi kom, desto mer kom huvudvärken smygandes. Jag klarade av att både gå promenad och att inte köpa cola trots huvudvärken och kände mig himla nöjd med det. Ända tills jag kom hem då jag var tvungen att duscha och att laga mat, vilket jag kan lova var en pina. Klockan sex la jag mig i sängen och sov i två timmar. När jag vaknade klockan åtta mådde jag likadant och bestämde mig för att lägga mig för natten, vakande vid tio och fick leta igenom varenda väska och varenda låda för att hitta någon huvudvärkstablett. Jag hittade en och la mig igen, jag vred mig i sängen tills den började verka, vilket den som tur var gjorde för en gångs skull. Under hela denna tiden hade jag ångest över att jag inte hade hunnit läsa de artiklarna jag skulle läsa för skolarbetet tills imorgon. Trots 13 timmar migränsömn blir man faktiskt inte särkilt pigg. Nu har jag ändå tagit mig igenom en artikel, heja mig! 1 down, 3 to go!


tisdag 16 oktober 2012

Paulo Roberto

Jag är precis hemkommen från en föreläsning om hälsa och kost, föreläsaren var Paulo Roberto. 
Han är en människa som verkar tycka ganska bra om sig själv och han promotar sig själv väldigt mycket men samtidigt har han glimten i ögat, vilket är superviktigt om man vill att folk skall tycka om en. Han talade om ett program han gjorde, en dokumentär om att gå upp i vikt och att sedan gå ner det. 
Hans värden som var i världsklass, raserades totalt på tre veckor. TRE VECKOR. En kille som utövat idrott på elitnivå. Tänk då vad som händer med en "vanlig" kropp på samma tid. 

Han pratade om allt gömt socker. Han pratade om hur korkat det är med diverse dieter, hur viktigt det är att äta all mat. Han pratade om hur viktigt det är att vara fysiskt aktiv, framförallt i form av löpning. Han pratade om varför vi stoppar i oss saker och hur lätt det är för oss att få tag på det. Han pratade om varför vi stoppar i oss saker och hur lätt det är för oss att få tag på det. Han pratade om läsk - hur farligt det är.
Allt handlade om kroppen, tills slutet av föreläsningen, där han tog upp hur viktigt det är med relationer och själen. 

Han sa egentligen ingenting jag inte redan visste, däremot får man sig en tankeställare. 

måndag 15 oktober 2012

Hösten




Till alla som läser detta från utlandet

Jag har en kusin som letar efter AuPair familj och vi vill gärna att hon kommer till någon bra och ordentlig familj. Därför tänkte jag slänga ut en liten koll till alla er. Om ni vill ha eller vet någon som vill ha en AuPair så hör mer än gärna av er! 

Att hitta bra familjer i AuPairvärlden är verkligen inte lätt. Alla kan inte ha så tur som jag hade :) 

lördag 13 oktober 2012

Min nya vän

Jag är så nöjd. Jag vill inte riktigt kalla mig för en macbook ägare då jag har den på avbetalning men känslan är nog så bra ändå! Dagen efter att vår tenta skulle vara inlämnad så kraschade min gamla dator. Eftersom jag är student är det svårt att leva utan en dator och av samma anledning har man inte har tolv tio tusen spänn att slänga ut på en dator på samma gång.

Man kan ha åsikter om ifall det är dumt att lägga så mycket pengar på en dator men jag insåg snabbt att en vanlig PC egentligen hade varit mer oekonomiskt, både månadsvis och i stora loppet och detta var det riktigt smarta valet. Jag är så nöjd. 

Jag kommer få leva snålt i två år till men jag får ta mig en titt på datorn när jag tycker det är trist :)

onsdag 3 oktober 2012

Studentlivets glamour

Jag har precis räknat ut att jag har 14 kronor om dagen att leva på resten av månaden. Ljuva studentliv.

Någon som har ett jobb i bakfickan?
Eller några bra "leva fattigt"-tips?