Quorn, lifesaver

Idag har jag gjort... ja, vad säger man; quornköttfärsås, köttfärsås av quorn, qournfärssås?

Ni hajar grejen. Jag avskyr köttfärs i alla dess former och mår inte särkilt bra utav det. Detta är givetvis lite bökigt eftersom man hindras en del i sitt matlagande men så kom jag på den geniala idén att göra samma rätter fast med quorn (som jag vore ensam om det!). O jisses så gott det var!
Helt såld. Av quornköttfärsås, köttfärsås av quorn, qournfärssås, whatever. Gott var det minsann!

 

Plugglördagen känns okej faktiskt

Nu pallrar jag mig i säng

Good night sweethearts

Reload inför tentatider

Tiden rullar på så fort att jag inte hinner med och ihop med allt som skall göras hela tiden. Det finns ingen direkt tid till internet och allt som har med det att göra. Prioritering som den ska vara tror jag.

Förra veckan var jag bara hemma två dagar i Halmstad innan jag åkte tillbaka till Kungsbacka med flertalet ärenden att sköta. Som ni läst i det tidigare inlägget vart det mycket energi på skallgång. Däremellan träffade jag en finfin bästis. Det är så skönt när man kan ha allt och ingenting att prata om. Reload-time.

Väldigt nödvändigt.

 

Nu ska jag göra mitt yttersta för att fokusera på tentan som skall in. Jag har knappt läst någon litteratur och missat några föreläsningar men jag ska nog se till att fixa detta ändå :)
Det är ju bara att komplettera i värsta fall, det finns värre saker än att kugga på en tenta.

 

 

 

 

 

Extra ljus

När jag kom hem i onsdags så var det skallgång efter en ung kille från Onsala som hade försvunnit från sitt hem. Försvunna människor är något som verkligen griper tag i mig väldigt starkt. Kanske har det med mitt kontrollbehov att göra, jag vill veta vad som händer och vad folk tänker. Denna killen hade lämnat sina kläder på en pir i Onsala och man fann en väska med stenar i det djupa vattnet och. Allt pekade på att killen i fråga hade tagit sitt liv. Räddningstjänsten hittade inte honom, inte heller sökhundar och skallgång sattes igång i hopp om att något annat hade hänt, att han kanske försvunnit på något annat sätt. Tre kvällar i rad, många timmar i regn och rusk, spenderades av frivilliga för att leta efter killen, utan resultat.

Under söndagsförmiddagen hittade en privatperson killen i fjorden, trots allt.

Oerhört tragiskt. Denna unga killen hade hela livet framför sig och av alla i sin omgivning uppfattades han som en glad och rolig kille. Jag blir så ledsen över att han faktiskt mådde så dåligt att han tog det drastiska beslutet att avsluta sitt liv. Ingen kunde veta och ingen kan klandra sig själv. Jag hoppas för allt i världen att alla mina nära och kära skulle ha styrkan att be om hjälp när de mår dåligt.

Jag skickar lite extra ljus och tankar till hans anhöriga, till alla andra som förlorat någon på samma sätt, och hoppas att han hittar lugn på andra sidan. Vila i frid Nicklas.

 

 

 

 



Fokuseringsfel

Jag undrar om jag någonsin kommer att lära mig att endast fokusera på mig själv. Ibland vänder jag ut och in på mig själv för att se till att hjälpa någon annan medans de andra som är involverade inte gör det samma. Jag börjar bli ganska trött på det, på alla andra, på mig själv.

 

Jag är iallafall, som sagt, jätteglad att jag har Halmstad och allt som följer med det, det får mig att reflektera över vad jag gör, vad som händer omkring mig och hur jag hanterar det. Jag får många goda tankeställare av flertalet fina människor omkring mig.

 

Jag är trött på energitjuvar, bort med er, adjö.

 

 

Sötaste pojken i hela Spanien

Jag kan inte riktigt förstå att detta är samma lilla kille som jag tycker att jag precis var och passade, som inte ens kunde sitta upp själv då. När blev han så stor och var tar tiden vägen egentligen?
Längtar efter den lilla sockersöta ungen!

Är hos mor och far och myser

Titta vilket fynd

Denna söta klänningen hittade jag på röda korset häromdagen för 20 kronor. Jag har inte provat om jag kan ha den ännu men jag tycker den är så fin så jag kan ta fram och titta på den då och då annars :)

Ett riktigt fynd tycker jag!

Sötnosar

Är det konstigt att man tycker de är det gosigaste som finns?

 

Korkad eller bara överhettad?

Ja, jag vet. Urusel uppdatering om vad som försegår i mitt liv.

För det första så kan jag inte riktigt avgöra om min hjärna går på helvarv eller om det är möjligt att jag tappat den någonstans. Den känns iallafall inte som att den är med just nu.

Inför skolan är det givetvis mängder att läsa, det har varit nollning nästan 24/7, kattungarna har kommit ner, helt enkelt en del att komma in i igen.

 

Igår hade vi ett seminarium utifrån en engelsk artikel och ett kapitel i en svensk bok. Den svenska texten kan jag läsa men det betyder inte att jag kan ta in det jag faktiskt läser. Jag känner mig helt blåst för tillfället. Den engelska texten vill jag inte ens prata om. Under seminariet så hade alla mina klasskompisar massor med bra tankar och ideér utifrån det vi hade läst och jag kände bara ångest.

Är jag verkligen så dum, jag kanske inte borde plugga på högskolan, tänkte jag. Helt oförmögen att ta in information och förvandla det till något som jag kommer att ha användning för i mitt yrke.

Jag fick lite tröstkramar av fina Jossan och sen gick jag hem och öppnade en tidning. Samma problem där. Jag fick läsa om, kunde inte fokusera alls och insåg att det helt enkelt måste vara så att min hjärna inte klarar att ta in mer. Vilket inte är så optimalt när man har 60 hp som skall läsas in och bearbetas det närmsta året, ledighet kan vi inte stava till på högskolan.

 

Idag har jag försökt att bara vara och fundera över hur jag ska kunna samla energi och motivation till allt som jag vill ska fungera, typ hur jag ska vara utan huvudvärk så mycket som det går. Hur jag ska få motivationen till att träna så mycket som jag egentligen vill. Hur jag ska fungera som student på högskolan.

 

Det jag kommit fram till, so far, är att jag ska inte ha så höga krav på mig själv. Jag ska lära mig att säga stopp eller nej och jag ska engagera mig i mig själv.

Dessutom har jag insett ännu mer idag, hur värdefulla och fina männsikor jag har omkring mig här i halmstad. Så mån och så genuint intresserade av varandra som alla är här vet jag inte om jag varit med om förut. De är så fina männsikor. På riktigt.

Jag är så glad för alla er ska ni veta, uatn er hade jag säckat ihop ordentligt just nu.

Det blev en hel bok om hur jag känt mig det sista. Nu ska jag läsa en hel bok om avvikandets socoiologi. Wish me luck.