Mysiga dagar

Det är verkligen storm ute men vi märker inte av den så särskilt mycket. Vårat hus ligger så skyddat så vi knappt hör det. Vi förstår att det är mycket och elen försvann i några timmar men värre än så har det inte varit för våran del. Jag hade lite funderingar på att åka hem till Halmstad idag men stormen satte lite stopp för det. Att gå hem från tåget, i mörker, regn och storm kändes inte så lockande, dessutom slutade tågen att gå så jag hade inte ens kommit hem om jag velat!

Idag har det varit pepparkaksbak på hög nivå med faster och två fina kusiner. Supermys! Jag gjorde ett pepparkakshus också, som ni ser var det inte särskilt lyckat, tror jag måste göra ett till innan jul :) För det finns inget mysigare än att lyssna på julmusik, baka julgottis och dricka glögg!! På eftermiddagen kom också mormor och morrfan, och morrfar som fyllt 65 var vi givetvis tvugna att fira!

Kvällen har sedan spenderats med suveräna Zlatan och hans Milan! :)

Hundlängtan!

Mer eller mindre hela förmiddagen idag har spenderats framför blocket trånande efter underbara valpar. Jag tycker det är väldigt tomt att bo själv och tanken var inte direkt att jag skulle flytta ifrån Freija.

Freija har vuxit upp på landet, i stor familj, med katter och allt vad detta innebär. Dessutom leker hon och Mille hela dagarna tillsammans. Jag kan bara inte ta henne därifrån. Det skulle vara jättetrist för henne, eftersom hon är van vid så mycket liv och det skulle spillas många tårar från familjen. Därför får hon vara kvar där hon kan leka hela dagarna och kunna fortsätta springa ut och in, nästan precis som hon själv vill.

Men jag då? Jag vill inte vara ensam. När Freija var hos mig ett par dagar insåg jag hur mycket det ger en att inte vara själv. O inte minst att man kommer ut på ett annat sätt.
Dessutom är Freija så stor så en liten lägenhet är inte så kul för henne då...

Samtidigt känner jag lite att jag inte vill binda upp mig, så jag inte kan göra något. En vän till mig i Halmstad har hund, men hon har också vänner där nere som kan passa henne när hon behöver hjälp. Frågan är hur mycket man gör egentligen? Man spenderar ganska mycket tid hemma, eller bara träffar vänner, o då kan ju en hund vara med! Det tåls helt klart att funderas över ordentligt och jag undetiden sitter jag som trollbunden framför nätet!

Titta bara på de här, de är så fina att det är inte klokt!

Bild lånad från blocket.se

-

När jag idag var med Tilda som dj på deras skoldisco så satt jag och studerade dem länge och väl. Det är ganska intressant att följa spelet. Mellan tjejer som inte känner varandra så väl. Mellan tjejer och killar. Mellan tjejer, som är bästa vänner. Killar som försöka impa loss allt vad de har på tjejerna. Påväg att bli stora.

Jag undrar så hur deras liv kommer att bli. Vilka kommer de att bli när de blir äldre? Hur många gånger kommer de att byta vänner, pojkvänner, intressen?

Deras liv är så okomplicerat men ändå fyllt av intriger och känslor. En väldigt imponerad känsla attackerade mig, väldigt många gånger. Jag undrar hur många av dessa tjejer och killar klarar av att vara så modiga som de är i denna åldern. Framförallt hoppas jag att de fortsätter att vara så modiga, för gud vet hur många fegisar vi har i världen. I alla dess former och på alla ställen, även där man minst anar det.

Jag såg idag hur lillasyster och några av hennes vänner försökte, för allt de var värda, att få med en tjej att dansa. Denna tjejen vill annars inte gå på fest eller discon. Hon är en hemmatjej, vill gärna ta det lugnt och mysa med familjen hellre än att sminka sig och leva hysteri för en kväll med allt vad det innebär. Dessa tjejerna försökte verkligen få med henne och efter ett tag lyckades de. Med peppande ord och med viljan att ha med henne i gänget. Jag hoppas verkligen att de kommer fortsätta att vara så som kompisar. För det är precis så det ska vara. Man ställer upp i vårt och torrt, utan att någon ska behöva be om hjälp. Som riktiga kompisar.

De ord lillasyster ska ta med sig tycker jag är acceptans, respekt, välvilja och stöd.

Jag försöker leva efter det och det borde fler göra.

Och lillasyster - Jag kommer nog fortsätta vara stolt över henne!

Tentastress, dj ich dubbla hem

Nu är tentan inlämnad och min hjärna checkar ut. Det var smått stressigt där på slutet och jag använde minsann varenda sekund och skickade in tentan på minuten. Nu är den iallfall inne med alla referenser och textformuleringar. Nu är det ingen större mening med att tänka på den de närmsta tre veckorna, och det är ganska skönt!! :)

Har också fått tillbaka vår grupptenta som också vart godkänd. Trist efter mycket arbete att det inte blev välgodkänt, men jag är himla glad över att jag och min fina exläsgrupp fick ihop det så bra som vi fick! High five på det :)

Nu ska jag hjälpa lillasyster. Hon ska på disco idag igen som hennes klass anordnar för resten av skolan. Stollen som skulle vara dj har sagt att hon inte längre kan, sent dagen innan. Så då får man försöka hjälpa dem, trots protester från lillasyster. Hon vill inte ha oss där igen säger hon, varför är oklart! Inte kan det väl vara så att hon skäms över oss? :) Spellistan på spotify är iallafall klar nu och den är hon nöjd med! Tur är väl det!

Nu har jag varit borta hemifrån, från Halmstad alltså, i över en vecka. En mycket underlig känsla, som är väldigt dubbel, finns nu. Jag är gärna här hemma, i Onsala alltså :) med familjen. Samtidigt längtar jag hem, till Halmstad, till fina vänner och promenader. Hem till mina grejer. Jag ska inte klaga, jag har det bra, med dubbla hem :)

En felprogrammerad hjärna

Jag har börjat undra lite den sista tiden om jag har en smått felprogrammerad hjärna. Det är nämligen så att när jag är dålig på något sätt, förkyld eller något annat sådant så får jag mig en extra kick att göra saker som behöver bli gjorda. Framförallt när jag har feber eller sådant, då vill jag träna. Alltid. Jag blir sjukt träningssugen och undrar varför jag måste bli sjuk för att bli det. Kan det handla om att jag helt enkelt inte kan träna då och därför blir jag sugen? Samma gäller det när jag har huvudvärk, jag kan bli städmanisk då, alltså när jag har såndär begynnande värk. O så städar jag och håller på tills jag ligger helt däckad och inte kan röra på mig för att det dunkar i huvudet.

När jag tänker efter så tror jag att det gäller nästan allt. När jag inte kan göra något, eller inte borde, då blir jag astaggad och känner ett jäkla go. Typ nu, borde jag bara skriva tenta. Så sitter jag här och gör ett inlägg i min blogg om en felprogrammerad hjärna. Snacka om att vara felprogrammerad!  Så nu undrar jag varför mamma och pappa felprogrammerade mig. För jag tycker det är lite störigt att jag ska vara som mest peppad när jag inte kan utföra saker. Hade det varit tvärtom hade jag kunnat utföra mirakel. Jag lovar! :)

Släpp in mig

Denna lilla goding försöker med diverse sätt att få lov att komma in. Här försöker hon först jama ihjäl oss, för att sedan försöka att se fullkomligt underbar ut. Svårt att motstå! 

 

Bästisar

Mille är helt betuttad. Helt salig. Helt kär.

Nicki är han absoluta favorit. Var femte minut är han ute och kollar hur hon mår och vad hon gör. Mille kallar henne för han. Hon låter honom bära och dra och hålla på stup i ett. Han älskar det. Han bär gladeligen runt på henne, och ser till att hon får komma in och mysa i källan. Hon älskar det. Nya bästa bästisar, helt klart.

Jag förstår, för visst är hon fantastiskt fin!

Mammelito och jag

Salig i butik

Nyss hemkommen till Örum efter en tur till Sveriges sydligaste udde. Vi vart på två fantastiska små butiker, Ting ute och inne och Agdas. Underbara små, precis längst landsvägen. Så mycket inspiration på så liten yta.

Jag kunde givetvis inte låta bli att fota lite när vi var på Ting ute och inne!

Då var det snart helg igen...

...och imorgon kommer mamma, denna lille godingen och freija och plockar upp mig påväg till Skåne. Helgen ska spenderas på bästa Österlen!

Mille vid björken

 

 

Mysig eftermiddag på Solkullagården

Den nya lilla bebisen

Gårdagens eftermiddag spenderades hemma hos min fina barndomsvän Pernilla. Hennes lilla underverk kom till jorden förra veckan och jag var givetvis tvungen att få träffa honom så fort jag bara kunde. Och den lilla, lilla plutten, var så fin må ni tro!

Jag kände mig lite som ett barn på kvällen sen, när jag satt och sa till mamma "Jag vill också". Jag hoppas på många dejter med Pillan och Fille så jag kan döva min bebismani lite :) Det finna väl ingen som kan motstå? 

Ganska nöjd....

och belåten katt som får vara i soffan, där inte hunden får vara. Och en ganska nöjd matte med sin iphone 4s som tar grymme foton! :)

Fotografitanter

Vi är jätteroliga jag och mamma, när vi är ute och leker!! Förutom när vi står med kameran i högsta hugg. Och ja, det händer ju då och då... Medge att Mille ser ganska glad ut ändå :)

Ännu en vecka...

Ännu en vecka som smet förbi utan att jag såg så mycket av den. Är det inte konstigt? Hade någon sagt till mig att tiden går mycket fortare nu än vad den gjorde när jag var liten så hade jag nog trott på det, för jag hänger inte riktigt med...

Om jag tänker efter så vet jag nog att jag har haft föreläsning, bytt läsgrupp, lämnat in tenta, håller på med annan tenta, redovisat projektarbete... Så jag har nog hunnit med en del iallafall! 

Dessutom så kom mamma ner till Halmstad i onsdags eftermiddag och vi gick underbar långpromenad, och lagade god mat. Enda tills mamma somnade i min säng :)
Torsdagen var vi jättesega, kom knappt ur sängarna. Vi tog oss en tripp ner till Båstad, till en affär som heter Open, med massor av fina saker. På vägen hem kunde vi knappt slita oss från utsikten.

Ännu en lugn och skön helg som har gått alldeles för fort! I lördags kom mamma och de två små förbi för en kväll med "så mycket bättre" och mysmiddag. Lillebror har lärt sig göra huvudfotingar nu, och helt fantastiska sådana! Han ritade i ett helt block, hela kvällen, bara huvudfotingar.

 Kvällen fick en lite otippad vändning när stora lillebror ville att jag skulle följa med hem till Onsala. Jag är ju inte sen på att följa med, speciellt inte om någon ber mig :) En mysig söndag spenderades med mamma och stora lillebror i Göteborg. Där köpte han en spontanpresent till mig. Gulle han! :)

På kvällen var det dags för EMA's som var anledning nr.2 till att jag skulle upp till Onsala, inte riktigt så bra som annars med det är alltid roligare att vara två när man tittar på sådant!

Tentatider är hektiska, lite smått stressande skulle man kunna säga också. Idag har jag varit i skolan, sedan plugg hos Lisa, plugg hemma och ännu lite mer plugg hemma. Nu ska jag stänga av datorn och sova gott. Imorgon blir det mer plugg! :)

God natt!

Lillasyster med en PV

Min lillasyster har en PV. Herregud. Numera kallas det alltså PV.

Lillebror nr.1

Hittade ett foto på stora lillebror när han var en lillskit. Han är himla lik en av våra kusiner. Han ser ganska lugn ut på detta fotot, det var (är!!) han inte... Men söt är han!

Lördagssysselsättningen

Jag sitter framför datorn med julmusik stömmande ur högtalarna och tittar på foton från Hawaii. Känns lite schitzofrent. Japp, jag flyr gärna från pluggkaoset en liten stund.

Den galna hunden

Jag har insett precis att en hund som är van vid rörelse från sex personer varav ett barn som det busas med non-stop hela dagarna, inte tycker att det är så roligt att vara ensam med mig. Just nu ligger hon och gottar sig utspridd över hela mitt golv, men det är inte det hon helst gör. Efter en längre promenad imorse så ville hon leka när vi kom in. Tyvärr är det svårt att leka med en ganska stor hund i en liten etta. Hon tog godispinnen hon fick sen såg det ut som att en virvelvind dragit förbi min lägenhet!

Hon är inte heller van vid alla ljud som blir i ett område med ganska mycket rörelse. Inte heller att det kan vara andra i huset som man inte hälsat på. Inte brukar det heller blåsa upp löv mot fönstret. Det är klart att man måste vakta då, allt vad man har! Hela natten gärna. Vid ett tillfälle önskade jag ganska hårt att hon bara skulle försvinna för en stund så att jag fick sova lite men sen kom jag på att det är ganska tryggt att ha henne här. Hon låter ju inte så trevlig om man är utanför och där medföljer därför en ganska stor trygghetskänsla. Jag gillar't! :)