Just nu...

...är det mycket. Jobb, b-uppsats, bröllop, bal, gårdsfest, och student. Tidskrävande saker, minst sagt. Jag återkommer när jag har tid att andas. 

Dagen idag

Idag har varit en riktigt fin dag. Jag och Mille promenerade till Mariedal för att äta pizza tillsammans. Riktig kvalitetstid i sommarsolen. Efter det var jag och jobbade hos den lilla familjen som jag är hos och avlastar. Idag lämnade mamman mig ensam med tvillingarna, det gick jättebra från början tills ett av barnen började skrika. Det spelade ingen roll vad jag gjorde och ju mer ledsen han blev, desto mer ledsen blev också hans syster. Helt plötsligt stod jag där, har lyckats få upp båda barnen från golvet och hade dom båda i famnen, fortfarande skrikandes. Jag gick ut i skuggan och där tystnade de lite, strax efter det kom mamman hem och tur var väl det. Jag sa till henne precis innan hon åkte att det absolut inte var några problem, det värsta som kan hända är att de gråter, och vad gör det egentligen? Förutom att det var en pärs när de var två, för hur hanterar man två ledsna bebisar på samma gång? Skitsvårt men givetvis lär man sig efter hand. Jag tycker att dom är så himla go'a annars, och dessutom är jag där en stund och kan ge allt av mig, för jag får sedan gå hem och vila. Jag trivs iallafall superfint med familjen och tycker det ska bli kul att spendera sommaren med dom och se hur de utvecklas. 

Önskar bara att jag hade mer timmar med dom :) 

Trots att jag vinkade med vit flagg igår så slog migränen till med full kraft och jag var nästan döende. 

Såpass döende att jag halvt lipande bad mamma att köpa polly, för det ville jag så hemskt gärna ha. När mamma sedan kommer hem utan polly, förstår ni kanske min förtvivelse. Jag förvarnade, sen grinade jag. Som jag grinade, ni vet sånt där fulgråt som man bara kan dra till med när man är riktigt förtvivlad. Kanske behövde jag släppa ut lite mer känslor än migränen som höll på att ta livet av mig. Mamma skrattade. Victor skrattade. Pappa skrattade han med, sen köpte han polly. 

Så synd som jag tyckte om mig själv har jag inte tyckt på länge. Inte ens när jag hade tandvärk hela förra veckan. Jag tyckte ännu mer synd om mig själv när jag hos min nya arbetsgivare, mådde så illa att jag nästan kräktes och skakade så mycket att jag inte vågade hålla i barnen. Så kul start på nya jobbet va?

Idag har jag iallafall lite revansch, jag trotsade min bakfyllekänsla och gick med pappa och Freija på en powerwalk i solen. Powerwalk och sol är den sämsta kombinationen någonsin efter en migränattack men jag tog mig med runt, och så nöjd jag är. 

4good

Igår kväll spenderade jag kvällen med 4good och Rawfoodbyerica på Radisson Blu i Göteborg. 4good finns till för att sprida pepp och inspiration för att vi kvinnor ska våga förverkliga våra drömmar och leva vårt liv till det yttersta. Förutom de fantastiska föreläsarna Natasha illum Berg, Henrik Fexeus och Denise Rudberg så var det så fina människor som deltog i eventet, vi gick därifrån väldigt uppfyllda av all glädje och kärlek. 

Allas rätt till lika villkor

Jag blir så frustrerad över ojämnlikhet. Jag blir så frustrerad över hur våldtagna tjejer behandlas. Jag blir så frustrerad. Denna tjejen har pekat på vissa av de delar som gör att jag ibland känner att jag helst inte vill sätta nya barn till denna jorden, som ska behöva utstå en skev bild av vem som har rätt till vad. Värt att titta på: http://trettiotreanledningar.com

Enkätundersökning, projektrapport och raw life certifiering

Tiden springer iväg i rasande fart, nästan så jag inte hinner med. Vi har lite mer än två veckor kvar av vår praktik och jag tycker knappt att jag hunnit någonstans eftersom jag inte hinner stanna upp och reflektera. Men idag har jag stannat upp och reflekterat och inser att jag faktiskt hunnit med en hel del. Förutom att jag gjort en enkät, fixat och trixat med den och serveymonkey och skrivit en del på min projektrapport, så har jag faktiskt också gått Raw Life Education utbildningen på Solhälla i Erica Palmcrantz Aziz regi. Fantastisk miljö, fantastisk mat, fantastiska lärare och fantastiskt sällskap. Jag är nu mera certifierad raw life educator. Konstigt nog känns det som att jag inte kan något, men även detta kan ha att göra med det faktum att jag inte har hunnit stanna upp och fundera över vad jag faktiskt kan och hur mycket kunskap jag har fått under utbildningens gång. Det är verkligen mycket. 

Jag är så himla glad för det och jag tycker det är en fantastisk komplettering till min utbildning till hälsopedagog. 

Nu har jag precis gjort klart min poster för min presentation av projektet och nu ska jag fokusera på min projektrapport. Den skriver ju inte direkt sig själv. Tänk va fint det hade varit! 

Imorgon är det dags för ett nytt event med Erica, ska bli himla kul. Jag har rullat över 200 snacksbollar. Kanske skulle jag ta och göra sådant att bjuda på under min presentation, vad tror ni om det?  :)

Barnpedagog

Idag har jag varit på "intervju" hos en familj med tre små barn som jag eventuellt kommer att hjälpa. Små barn, verkligen. Det är en pojke som är två år och ett tvillingpar som är fem månader. Så himla söta och jag tror att det kan bli jättebra. Jag hoppas givetvis på att jag kan jobba där så mycket som möjligt och det är fantastiskt när både hem till mamma och pappa men framförallt nära till havet. Underbart!

Nu får vi helt enkelt vänta och se vad som händer. Ska bli spännande, allt handlar om personkemi men jag tror som sagt att det kan bli bra. 

Illbattingen

När man är 5 år har man mycket vilja. Sedan gör det inte saken bättre att man har äldre syskon, då får man tuffa till sig lite. Här har den tuffa och viljestarka 5åringen somnat efter en tvåtimmars batalj med mig. Jag har nog aldrig varit med om något liknande. Vissa gånger visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Ingenting jag gjorde fungerade. Tur att jag inte gav mig med tanke på att han sedan somnade, med Freijas håriga säng som kudde. 

Tur att han inte är min för det finns viss risk att jag gett bort honom i just denna situationen annars. 

David Lindgren

Med hundra saker att stå i är uppdateringen långsam men här är vad vi gjorde förra helgen. 

Tilda hade åter igen dansuppvisning och gästen denna terminen var David Lindgren. Vi lyckades gå samtidigt som honom och kunde givetvis inte låta bli att springa dit för foto och autograf. Lyckan var total.