Supermegadunderförkylningen slog till igår. Vaknade imorse och tänkte att denna dagen inte kommer att bli så bra. Jag släpade mig ändå till skolan i blåsten, satt på 3-timmars föreläsning för att sedan gå och handla. När jag kommer ut från Ica så öser regnet ner och det blåser enormt. Just i den stunden hade jag lust att lägga mig ner på marken och skrika. Det tar ungefär 10-15 minuter att gå hem därifrån, vilket kom att kännas som en hel evighet och jag såg ut som en dränkt katt när jag kom innanför dörren hemma med blött hår i hela ansiktet. Himla käckt när man är förkyld.
Däremot har eftermiddagen varit bättre. Soffan övergavs för sängens värme. Jag har tittat på film och letat litteratur till kommande tenta samtidigt som blåsten utanför låter som att den ska ta med min balkong. Här kan jag ligga i godan ro och bara njuta av att vara inne. Kanske är det så att man måste ha det sämre för att uppskatta det bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar