söndag 31 augusti 2014

När livet kommer emellan

Så nu var jag här igen. Det är liksom enbart slumpen som gör att jag hamnar här. Sen jag ska skaffade instagram, vilket är rätt (!) längesen, så har jag inte riktigt samma användning av bloggen. Det mesta hamnar ju på instagram istället. Det är mer när jag vill skriva av mig som jag hamnar här. 

Nu har jag precis börjat jobba. Eller precis och precis, jag har jobbat i tre veckor. Det känns ändå som att jag precis börjat och det har varit tre väldigt ansträngande veckor. Det har varit hejdlöst mycket att ta in på jobbet (för övrigt faller hälften av det ur genom andra örat så fort man hört det bara för att det är fullt där inne) samtidigt som min gamlafarmor har varit påväg över till andra sidan. Jag vet inte vad som händer för det har varit världens berg- och dalbana i hennes mående vilket gör att man inte har en aning från en dag till en annan, knappt från en timma till en annan. Idag var jag hos henne i sex timmar och då både åt hon för första gången på lite över två veckor och sen var hon jättebekymrad.  Det är så hemskt jobbigt att sitta där och inte veta varken vad hon vill eller vad hon förstår. Det är hjärtskärande att se henne ligga där, liten som en fågelunge, och inte kunna röra sig eller göra sig förstådd. Jag vet att jag inte kan göra annat än att vara där för henne men jag förstår verkligen inte meningen med att livet ska behöva sluta på det viset. 

 Jag hoppas att hon kan släppa taget snart så hon kan få lite lugn och ro.
 Sollan, den sötaste 91-åringen i världen.

Hursomhelst, vila får man göra en annan gång, när inte livet kommer emellan. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar