söndag 24 juli 2011

Bedrövelse

Man känner sig helt bedövad. Hur kan en ung man, för det första, ens komma på tanken att vilja skada, döda massor av folk. Hur kan en ung man vilja döda massor av barn, ungdomar som inte fått se livet än. Hur kan en ung man ha så starka åsikter om vad som är rätt och fel att man är villig att förstöra hela sitt egna liv. Jag lider så med alla drabbade i Norge. Jag lider så med alla de stackars vilsna själar som inte fick leva sitt liv här på jorden. Tänk  att behöva gå ett sådant öde till mötes. Behöva springa eller simma för sitt liv på en plats där man tror att man är skyddad. Behöva gömma sig bland lik, ens vänner eller bekanta, för att kunna överleva själv. Hur överlever man då, undrar jag? Hur pass skadad blir man efter en sådan sak? Det måste vara oerhört svårt att gå tillbaka till en vardag, hur kan man känna sig trygg efter att man varit med om sådant, eller hur kan en förälder känna sig trygg med att någonsin igen skicka iväg sitt barn på egentligen roliga saker?

Tankarna är så många att det inte ens går att samla ihop dem.

Jag lider med er. Allt ljus till er.

1 kommentar:

  1. Visst är det bedrövligt. Jag kan inte sluta tänka på det. Kram till dig och din fina familj.

    SvaraRadera