Till min yttersta gräns

Jag som knappt haft någon huvudvärk på en ganska lång period har nu haft massa huvudvärk de senaste dagarna. Jag märker mer och mer att jag lider mest av det när jag är i Kungsbacka. Det är ju ingen slump givetvis. Frågan är bara vad jag skall göra åt det?

Jag kan inte se till att låta bli att lägga ner all min energi på onödiga saker och otacksamma personer när jag är här. Tro mig, jag har verkligen försökt. Det är bara när jag får distans till det/dem som jag mår bättre, som när jag är i Halmstad. Då har jag inte samma möjlighet att påverka och kan då slappna av lite mer. Dessutom har jag mina fina, fina vänner där nere som gör att man får ordentligt med energipåfyllning!

Man undrar ju ofta varför människor aldrig lär sig, utan gör samma sak om och om igen.

Varför lär jag mig inte? Jag har till exempel försökt att hjälpa en person i min närhet i flera år. Denna personen anser sig själv inte ha några problem, trots att de är supertydliga för omgivningen.

När man dessutom sedan får skit för att man fösöker att hjälpa så ställer man sig verkligen frågan: "Va f*n har jag lagt ner all den energin och tiden för"? Hela mitt vuxna liv har jag oroat mig och funderat, varit på helspänn för vad som skall hända härnäst. Hade det inte varit för att det är fler än en inblandade i detta så hade jag inte orkat hålla på så länge. Nu känner jag att min energi är så slut och tömd och att jag har gjort allt jag kan till min yttersta gräns. Luften går ur mig när jag tänker på det. Hur kan denna människan få lov att påverka mig så mycket?

Det enda som är bra i detta är att jag kan gå ut ur det, vetandes att jag minsann har gjort allt jag har kunnat. Även om den personen inte är i tillstånd att förstå så vet jag. Och alla andra.

Detta är en stor del i mitt huvudvärksproblem men givetvis inte allt.

Mer påfyllning av goda energier åt folket,