Korkad eller bara överhettad?

Ja, jag vet. Urusel uppdatering om vad som försegår i mitt liv.

För det första så kan jag inte riktigt avgöra om min hjärna går på helvarv eller om det är möjligt att jag tappat den någonstans. Den känns iallafall inte som att den är med just nu.

Inför skolan är det givetvis mängder att läsa, det har varit nollning nästan 24/7, kattungarna har kommit ner, helt enkelt en del att komma in i igen.

 

Igår hade vi ett seminarium utifrån en engelsk artikel och ett kapitel i en svensk bok. Den svenska texten kan jag läsa men det betyder inte att jag kan ta in det jag faktiskt läser. Jag känner mig helt blåst för tillfället. Den engelska texten vill jag inte ens prata om. Under seminariet så hade alla mina klasskompisar massor med bra tankar och ideér utifrån det vi hade läst och jag kände bara ångest.

Är jag verkligen så dum, jag kanske inte borde plugga på högskolan, tänkte jag. Helt oförmögen att ta in information och förvandla det till något som jag kommer att ha användning för i mitt yrke.

Jag fick lite tröstkramar av fina Jossan och sen gick jag hem och öppnade en tidning. Samma problem där. Jag fick läsa om, kunde inte fokusera alls och insåg att det helt enkelt måste vara så att min hjärna inte klarar att ta in mer. Vilket inte är så optimalt när man har 60 hp som skall läsas in och bearbetas det närmsta året, ledighet kan vi inte stava till på högskolan.

 

Idag har jag försökt att bara vara och fundera över hur jag ska kunna samla energi och motivation till allt som jag vill ska fungera, typ hur jag ska vara utan huvudvärk så mycket som det går. Hur jag ska få motivationen till att träna så mycket som jag egentligen vill. Hur jag ska fungera som student på högskolan.

 

Det jag kommit fram till, so far, är att jag ska inte ha så höga krav på mig själv. Jag ska lära mig att säga stopp eller nej och jag ska engagera mig i mig själv.

Dessutom har jag insett ännu mer idag, hur värdefulla och fina männsikor jag har omkring mig här i halmstad. Så mån och så genuint intresserade av varandra som alla är här vet jag inte om jag varit med om förut. De är så fina männsikor. På riktigt.

Jag är så glad för alla er ska ni veta, uatn er hade jag säckat ihop ordentligt just nu.

Det blev en hel bok om hur jag känt mig det sista. Nu ska jag läsa en hel bok om avvikandets socoiologi. Wish me luck.