Jag kan ofta undra hur jag hamnat där jag är idag. Inte att jag skulle hamnat fel direkt, mer att jag undrar hur det gick till. Jag har mer och mer insett att jag är där jag är av en anledning. Det ena leder till det andra och min tro att allting har en betydelse och anledning gör att jag förstår nu att jag ska gå igenom vissa saker och göra vissa saker innan nästa kapitel börjar i mitt liv.
Jag har varit i extremt stort behov av närhet, framförallt psykologisk, under flera veckor. Så fort mamma gått förbi här hemma så har jag mer eller mindre slängt mig på henne för att kramas. Jag har varit i behov av att prata, utan att veta vad det är jag vill prata om.
Efter en meditativ resa inom mig själv så förstod jag. Jag har i så många år burit på ärr från händelser som gjort att jag inte trott på mig själv och förstått att jag faktiskt är värd lika mycket som alla andra. Att allt detta kom fram just nu förstår jag inte men jag kan säga såhär: Jag behövde det. Hur jobbigt det än må vara att faktiskt gå till grunden med varför man tänker som man gör eller varför man har ett visst beteende, så är det livsviktigt för att kunna utvecklas och för att få ro i själen.
Min resa har givetvis bara startat men för att påminna mig själv om vad jag gjort de senaste åren:
Jag har jobbat på socialtjänsten och där vuxit som person.
Jag åkte till Spanien till förvåning för alla runt mig.
Jag påbörjade en högskoleutbildning och flyttade till Halmstad. En viss påminnelse då och då om vad man åstadkommer kan vara bra. Små saker för en person kan vara stora för en annan.
Det tror jag är viktigt att tänka på för alla.
Jag tror att denna lilla uppenbarelse som jag upplevde häromdagen, med fantastisk guidning, var menad för en nystart. Jag gillar inte nyårslöften men ska jag ge mig själv ett är det att vara mer snäll och ödmjuk mot mig själv.
Jag är bra.
Du är jättebra!!! Kram!!!
SvaraRadera