1985

Jag var inte född. Inte ens påtänk. Mina föräldrar träffades detta året. Jag kan inte annat att önska att jag hade fått uppleva detta i verkligheten. Så helt fantastiskt bra. Det finns inte många artister nu som kan framkalla samma känslor som de nedan kan. Live Aid 1985 är bland det bästa jag sett. 

Jag tror att det faktum att jag är uppvuxen med denna musiken gör mycket för min känsla runt artisterna som sådana och musiken för sig, jag blir nostalgisk. Jag kopplar ihop musiken med den mest problemfria tiden i mitt liv, den lugnaste tiden i mitt liv. Jag kopplar ihop det med min kärlek till mamma och pappa ♥♥

Lilla pappsen

Den lilla sjukligen. Det finns inte så mycket som funkar just nu för honom. Han har tagit över Victors säng och det är böcker eller facebook som gäller. Inte himla roligt.

Det får dock inte vara roligt för är de det så får han ont. Jag kan säga att folk här hemma är roligare än vad man tror, vi skrattar en hel del mer än man tror. Det märker man nu när man inte får säga något roligt. Då håller pappa för magen och guppar. Det värsta är att när någon är dålig så vill man få dem bättre - därmed skratta. Och man gör bannemig det utan att tänka på det. Flera gånger denna helgen får man rusa ut ur rummet där pappa är och be om ursäkt för att man fått honom att skratta. Medvetet eller ej.

Så himla synd är det inte om honom.

Spricker magen så är det iallafall pågrundav glädje :)