När man är 5 år har man mycket vilja. Sedan gör det inte saken bättre att man har äldre syskon, då får man tuffa till sig lite. Här har den tuffa och viljestarka 5åringen somnat efter en tvåtimmars batalj med mig. Jag har nog aldrig varit med om något liknande. Vissa gånger visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Ingenting jag gjorde fungerade. Tur att jag inte gav mig med tanke på att han sedan somnade, med Freijas håriga säng som kudde.
Tur att han inte är min för det finns viss risk att jag gett bort honom i just denna situationen annars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar