Kanske blir jag upprörd över ingenting, kanske blir jag upprörd över hur vi är mot våra medmännsikor. När man arbetar på socialtjänsten ser man varje dag orättvisor i alla dess former. Jag kan ofta tycka att det är väldigt jobbigt att se hur mina medmänniskor lider på olika sätt, om de må vara sjukdom, ekonomi eller barn som inte har det så lätt.
Man kan välja att antingen bara tycka att det är fruktansvärt eller så kan man välja att försöka hjälpa till. Jag väljer att hjälpa till och göra så gott jag kan för att det ska bli bra för andra. Något som jag åter kommit på, de senaste två veckorna på socialtjänsten, är hur mycket det ger mig tillbaka.
Anledningen till att jag började att skriva detta inlägg var att jag blev så upprörd efter att jag läst en artikel i GP. Artikeln handlade om att man kan köpa sig ett "förturspass" på Liseberg. Hur kan Liseberg, som redan är såpass dyrt att säkert inte ens halva befolkningen kan gå dit, med att göra så? Att göra ännu större skillnad på "dom" och "dom". Det retar mig! Det handlar (som alltid) om pengar, även om det bara handlar om en skiten 50 lapp.
Så vad det än handlar om, så är jag är för jämnlikhet och lika villkor.
Den dagen då politiker, företag, privatpersoner (världen) kommer på det, kommer vi ta stora steg framåt i utveckligen och dessutom få så mycket mer tillbaka.
