Jag är för jämnlikhet och lika villkor

Kanske blir jag upprörd över ingenting, kanske blir jag upprörd över hur vi är mot våra medmännsikor. När man arbetar på socialtjänsten ser man varje dag orättvisor i alla dess former. Jag kan ofta tycka att det är väldigt jobbigt att se hur mina medmänniskor lider på olika sätt, om de må vara sjukdom, ekonomi eller barn som inte har det så lätt.

Man kan välja att antingen bara tycka att det är fruktansvärt eller så kan man välja att försöka hjälpa till. Jag väljer att hjälpa till och göra så gott jag kan för att det ska bli bra för andra. Något som jag åter kommit på, de senaste två veckorna på socialtjänsten, är hur mycket det ger mig tillbaka.

Anledningen till att jag började att skriva detta inlägg var att jag blev så upprörd efter att jag läst en artikel i GP. Artikeln handlade om att man kan köpa sig ett "förturspass" på Liseberg. Hur kan Liseberg, som redan är såpass dyrt att säkert inte ens halva befolkningen kan gå dit, med att göra så? Att göra ännu större skillnad på "dom" och "dom". Det retar mig! Det handlar (som alltid) om pengar, även om det bara handlar om en skiten 50 lapp.

Så vad det än handlar om, så är jag är för jämnlikhet och lika villkor.

Den dagen då politiker, företag, privatpersoner (världen) kommer på det, kommer vi ta stora steg framåt i utveckligen och dessutom få så mycket mer tillbaka.

Jag vill.

Jag har funderat en del det sista över varför vissa människor utsätts för diverse prövningar i sitt liv. Vissa mer eller mindre glider på en räkmacka hela vägen medans vissa prövas om och om igen. Jag har i många år tänkt att det måste vara så att karma finns. Att man får tillbaka på det man gör, både negativa och positiva handlingar. Nu har jag i flera år sett folk, som gör vad som helst för andra och ofta eller alltid sätter sina medmänniskor i första rummet. Varför utsätts då dessa för massor av prövningar? Det enda skulle vara om de var riktigt jävliga i något tidigare liv men då undrar jag varför man ska straffas här och nu?

Jag tycker det är så mycket orättvisa i världen men samtidigt tror jag att allt händer av en anledning. När jag tänker på detta så blir jag smått galen. 1+1 blir inte lika med 2.

Så är det.

Så om man blir misshandlad i detta livet, vad har man gjort då för att "förtjäna" det?

Om man lever i ett olyckligt förhållande, vad har man gjort för att "förtjäna" det?
Om man lever med ekonomiska problem, vad har man gjort för att "förtjäna" det?

Om man lever som urfattigt barn i Afrika, vad har man gjort för att "förtjäna" det?

Jag blir som sagt smått galen. Jag orkar inte med all orättvisa som finns. Vad ska jag behöva göra för att hjälpa andra, för att hjälpa mig själv?

Detta är någon man lever med varje dag. Julen och Musikhjälpen har nog fått mig att fundera extra. Vad ska jag göra, vad kan jag göra? Jag vill.