Dagsläget

Nu är plugget verkligen igång, för fullt. Det är bubbla känslor kring det, verkligen. Jag vet inte riktigt vart jag vill med min utbildning. Den ger mig så oerhört mycket men kanske inte riktigt det jag känner för mest. Jag har ett så mycket bredare synsätt på hälsa än vad som finns i vår "verklighet", i den vetenskapligt bevisade. Det slits jag mellan varje dag och jag tror att det är en bidragande faktor till att jag har så oerhört svårt att koncentrera mig och att effektivt producera något. Det kan man ju tycka är lite problematiskt när jag pluggar och det man ska gör varje dag är att förstå, lära sig, problematisera, reflektera och komma på idéer. Det är svårt när jag inte brinner för det på riktigt. 

Jag sov så himla länge i natt och jag drömde massor. Ibland vill jag inte riktigt vakna för att det jag drömmer är så fint eller känns då bra. Kanske för att jag befinner mig nästan alltid i mina drömmar där jag vill vara (förutom i mina stressdrömmar, dom får gärna försvinna). Jag bestämmer väldigt mycket över mina drömmar, speciellt på morgonen när jag är halvvaken. Nu blir min utmaning att försöka leva mer som jag vill, att utvecklas inom de områden som jag finner intressant och givande. Jag ska försöka leva i den fysiska kroppen jag ser i mina drömmar och inte minst i det glada och positiva attityden. 

Just nu läser jag mindfulness, en kurs som tyvärr är under all förväntan. Trots det känner jag att jag lärt mig så mycket, framförallt att jag inte ska lägga tid och energi på andras bekymmer eller på människor som är energitjuvar och har negativ påverkan på mig. Att jag ska leva här och nu, vara närvarande i det jag gör.

Min plan är alltså att studera det jag finner mest intressant, komma i kontakt med mig själv på alla plan och att jag bara ska omge mig av människor jag tycker om. Jag är en god bit på väg. 

Lägesrapport

Idag är jag hemma hos mamma och pappa igen. Mille har varit ledig från dagis och vi har haft en mysig heldag (bortsett från de obligatoriska fighterna man har med en trotsig femåring). Han är rätt härlig den där ungen.

Kristian Gidlund

Såg på morgonen idag att Kristian Gidlund igår lämnande jordelivet. En person vars blogg jag läst med tårar rinnande längst kinderna. En stark människa med så mycket kärlek och budskap för oss alla att lära. Han berörde alla som läste hans blogg, boken eller som lyssnade på hans sommarprat, han gjorde världen lite bättre med sina texter. Jag skickar idag en tanke till alla som stod honom nära. Vila i frid.

Sommarens slut

Det tycks vara så att sommaren är mer eller mindre förbi. Jag tycker faktiskt att det känns rätt bra. Mest för att det betyder att jag inte längre är "arbetslös", för det finns inget värre än att vara "ledig" i andras ögon när man själv våndas över hur det ska gå att få ihop ekonomin och det faktum att jag hela tiden försökt att hitta någon vettig sysselsättning. Jag tycker inte att det känns som att jag varit ledig en enda dag knappt. Men, nog om det. Nu är det över, skolan startar om en vecka och jag tycker mest att det ska bli skönt att komma tillbaka till en vardag, till mitt hem. Jag längtar efter det, så himla mycket. 

Men först åker jag och lillebror den stora till Spanien. Farmor och hennes man tyckte att vi kunde få en resa av dom, som för tidig födelsedagpresent/julklapp. Helt okej med oss! Så om ett par timmar åker vi till vår i alla fall veckolånga förlängning av sommaren och inte minst efterlängtad riktig semester. 

Som det kan bli

Efter en miss i kommunikationen här på Solkullagården så glömdes Maijas (vår finfina ungkatt) p-piller bort. 1 gång missades. Vilket resulterade i en åmande och jamande honkatt. Eftersom vi inte visste om hon redan hade parat sig när vi upptäckte detta faktum, kunde vi inte heller ge henne p-piller då hennes eventuella ungar i magen då skulle bli missbildade och därmed skulle komplikationer kunna uppstå. Vi kände därför att vi får bita i det sura äpplet och helt enkelt låta henne vara och få kattungar. Detta var tre veckor sedan. Under dessa tre veckorna har hon hela tiden slickat sig väldigt mycket där bak, utan att verka allmänpåverkad för övrigt. Jag tyckte ändå att det var konstigt och ringde veterinären i måndags som ger oss en tid på onsdagen. Under måndag kväll har hon väldigt konstiga bruna flytningar och vi inser då att det absolut är något fel. Vi får därmed lämna in Maija hos veterinären redan på tisdagen som konstaterar att hon har en infekterad livmoderinflammation. Exakt så illa som det låter. Maija, som alltså absolut inte ens skulle få kattungar nu utan planerade kattungar om ett par år, var därför tvungen att kastreras. Vi var givetvis väldigt ledsna. Visste kan man tycka att det finns värre saker i världen, men Maija är vårt husdjur, en familjemedlem och dessutom en väldigt speciell sådan som vi känner att generna gärna hade fått gå vidare. 

Så för att sammanfatta effekterna av att Maijas p-piller glömdes bort: 

Maija är numera kastrerad och kan inte få kattungar. Sammanlagt med mediciner och så kostar det en hel del kan man säga. Under Maijas uppvaknande ur narkosen så är hon så förvirrad att hon biter mig i fingret istället för i maten, vilket resulterar i ett akutbesök till läkaren för mig som får betala pengar för en stelkrampsspruta. Förutom att den j*vla sprutan gör ont i hela armen kommer jag nu inte kunna åka med till Stockholm, på den enda semestern vi har, för att jag måste vara hemma och ta hand om sjuk katt. 

Jag är glad att Maija är frisk nu men satan va bitter jag är över att vi glömde ge henne p-pillret!! 

Sommarsysselsättning

Snabba vändningar verkar vara grejen denna sommaren och jobbfronten som hela tiden ser ganska svår ut lämnar hela tiden små öppningar. Jag har ingen aning om vad jag kommer hamna ens nästa vecka men just nu lutar det mot en månad "aupair" i spanien. Helt nytt och som sagt har jag ingen aning om något men det hade varit roligt att komma iväg och mina erfarenheter av aupairarbete i spanien är ju fina :) Även om det den gången mest hade med familjen att göra. Karin, ni söker inte en aupair under sommaren? ;)

Ja, jag har ingen aning om jag det är så att jag är den dummaste människan på jorden. Det vet jag först om tre veckor. Tentorna är inne i alla fall. 

Det har varit bal, det har varit student, det har varit redovisningar, det har varit bröllop. Det känns konstigt att klaga över så roliga saker men även de roliga sakerna kan bli mycket. Fram till alla roliga saker har det varit mänger med planering och förberedelser. Så visst har det varit väldigt, väldigt roligt också :) 

Jag ska bjuda på lite foton senare men nu ska jag ut och njuta i solen! 

Dummaste människan på jorden?

En liten uppdatering om mitt just nu förtvivlade läge: 

Jag känner mig som världens dummaste människa. Helt väck. Jag fattar ingenting, får inte ihop någonting och vet inte vart något skall vara. Jag kan inte hitta och jag kan inte formulera. Jag har otaliga gånger idag (och de senaste veckorna) tänkt att jag hoppar av skolan, för jag fattar ju ändå ingenting. Nu lyssnar jag på arg musik och hoppas att jag får ur mig lite aggressioner och kanske kan fortsätta sedan och kanske försöka få fram något som skulle i alla fall skulle kunna likna en B-uppsats. 

Just nu...

...är det mycket. Jobb, b-uppsats, bröllop, bal, gårdsfest, och student. Tidskrävande saker, minst sagt. Jag återkommer när jag har tid att andas. 

Dagen idag

Idag har varit en riktigt fin dag. Jag och Mille promenerade till Mariedal för att äta pizza tillsammans. Riktig kvalitetstid i sommarsolen. Efter det var jag och jobbade hos den lilla familjen som jag är hos och avlastar. Idag lämnade mamman mig ensam med tvillingarna, det gick jättebra från början tills ett av barnen började skrika. Det spelade ingen roll vad jag gjorde och ju mer ledsen han blev, desto mer ledsen blev också hans syster. Helt plötsligt stod jag där, har lyckats få upp båda barnen från golvet och hade dom båda i famnen, fortfarande skrikandes. Jag gick ut i skuggan och där tystnade de lite, strax efter det kom mamman hem och tur var väl det. Jag sa till henne precis innan hon åkte att det absolut inte var några problem, det värsta som kan hända är att de gråter, och vad gör det egentligen? Förutom att det var en pärs när de var två, för hur hanterar man två ledsna bebisar på samma gång? Skitsvårt men givetvis lär man sig efter hand. Jag tycker att dom är så himla go'a annars, och dessutom är jag där en stund och kan ge allt av mig, för jag får sedan gå hem och vila. Jag trivs iallafall superfint med familjen och tycker det ska bli kul att spendera sommaren med dom och se hur de utvecklas. 

Önskar bara att jag hade mer timmar med dom :)