Som det kan bli

Efter en miss i kommunikationen här på Solkullagården så glömdes Maijas (vår finfina ungkatt) p-piller bort. 1 gång missades. Vilket resulterade i en åmande och jamande honkatt. Eftersom vi inte visste om hon redan hade parat sig när vi upptäckte detta faktum, kunde vi inte heller ge henne p-piller då hennes eventuella ungar i magen då skulle bli missbildade och därmed skulle komplikationer kunna uppstå. Vi kände därför att vi får bita i det sura äpplet och helt enkelt låta henne vara och få kattungar. Detta var tre veckor sedan. Under dessa tre veckorna har hon hela tiden slickat sig väldigt mycket där bak, utan att verka allmänpåverkad för övrigt. Jag tyckte ändå att det var konstigt och ringde veterinären i måndags som ger oss en tid på onsdagen. Under måndag kväll har hon väldigt konstiga bruna flytningar och vi inser då att det absolut är något fel. Vi får därmed lämna in Maija hos veterinären redan på tisdagen som konstaterar att hon har en infekterad livmoderinflammation. Exakt så illa som det låter. Maija, som alltså absolut inte ens skulle få kattungar nu utan planerade kattungar om ett par år, var därför tvungen att kastreras. Vi var givetvis väldigt ledsna. Visste kan man tycka att det finns värre saker i världen, men Maija är vårt husdjur, en familjemedlem och dessutom en väldigt speciell sådan som vi känner att generna gärna hade fått gå vidare. 

Så för att sammanfatta effekterna av att Maijas p-piller glömdes bort: 

Maija är numera kastrerad och kan inte få kattungar. Sammanlagt med mediciner och så kostar det en hel del kan man säga. Under Maijas uppvaknande ur narkosen så är hon så förvirrad att hon biter mig i fingret istället för i maten, vilket resulterar i ett akutbesök till läkaren för mig som får betala pengar för en stelkrampsspruta. Förutom att den j*vla sprutan gör ont i hela armen kommer jag nu inte kunna åka med till Stockholm, på den enda semestern vi har, för att jag måste vara hemma och ta hand om sjuk katt. 

Jag är glad att Maija är frisk nu men satan va bitter jag är över att vi glömde ge henne p-pillret!! 

Dagen blir aldrig som man tänkt sig

Jag är i Onsala och tänkte att jag idag skulle kunna sitta hela dagen och ringa för ett jobb jag ska göra. Istället vaknar jag med migränhuvudvärk och det känns i kroppen som att jag sovit på ett hårt golv, så jag flyttar över från min säng till mammas (mammas säng är en skönaste sängen jag någonsin sovit i) och sover ett par timmar till. Vaknar och migränen är borta, bara huvudvärk kvar. Tänker att jag ska sätta igång när jag ser ett sms om att vi ska till veterinären med min katt, som vi igår upptäckte var svullen i hela ansiktet. Hon såg riktigt illa ut och veterinären är ett måste. Mitt på dagen ska vi dit dessutom, mitt i den tiden jag kan ringa. Som om det inte var nog så behövde Freija verkligen gå ut på en promenad. Så nu, ett byte säng och en kort promenad senare, är det knappt någon idé att sätta igång eftersom jag snart måste göra mig i ordning för att åka iväg med min sjuka katt. 

Frågan är varför saker och ting alltid måste hända när man redan innan har saker som måste bli gjorda. Jag kan se detta problemet hos min mamma ofta, hon har så mycket saker som måste göras att andra saker blir påverkade av det. Ibland kan man undra hur det alltid kan bli så, men faktum är att ju äldre jag blir desto mer känner jag igen mig i det hon alltid beskrivit. Att tiden inte räcker till, för det är ju det allt grundar sig i. 

Helst av allt skulle jag också vilja hjälpa min moster då de har varit sjuka mer eller mindre hela detta året. Jag skulle vilja hjälpa Jossan att packa inför flytten och jag skulle vilja hjälpa mamma med hennes nya kurs eftersom hon hjälp mig så mycket. Jag vill se mer av världen och Sverige, jag vill åka till Hamburg och hälsa på min fina extrafamilj, och jag vill ha energi att påbörja grupptentan vi skall göra nu. Jag vill hitta ett mer permanent extrajobb och jobba så mycket jag kan för att få ekonomin att gå ihop och jag inte minst vill jag träna. Jag vill börja dansa och jag vill fotografera. Jag vill åka till Österlen och njuta av naturen, jag vill också åka och hälsa på min sjuka gamlafarmor och jag vill umgås mer med min kusin. Jag vill. 

Kattungarna börjar bli stora :)

Gothia cup och kusinmys

Igår var det dags för Victors första match på Gothia Cup. Vi var stor hejaklack från släkten där, jätteroligt! Här kommer fotona på barnen, huller om buller tyvärr men så fantastiskt söta!

 

Ett symboliskt hjärta uppstod på himlen när vi var ute - väldigt fint tycker jag!

Bästisar

Dom älskar Freija, Freija älskar dom.

Lilla Katt

När jag letade efter lite foton nyss så hittade jag detta. Det är inte klokt va lik Nicki är vår förra katt Molly, skulle kunna vara hon utom den vita fläcken på bröstet. Här är hennes goa ungar också, ser faktiskt fram emot att ha sånna underbara godingar hos mig :)

Little miss

Lilla N är nog dräktig skulle jag tro, på riktigt denna gången. Kelgalen, matgalen och svullen på magen.

Det är så skönt att hon trivs så bra hemma hos mamma och pappa. Att hon är den katten här som faktiskt är minst rädd för Freija, trots att hon är minst av dem. Dock är hon fruktansvärt elak mot min andra katt Casper som bor här. Det är lite som att ens två barn är ovänner, inte så roligt. Casper som är den snällaste katten på jorden.

Lilla N och Stora V

-

Nu är jag hemma efter några dagar i norra halland. Jag har världens huvudvärk efter ett gäng ansträngande dagar som också varit väldigt givande. Nu skall jag läsa skolböcker och bara vara med fina tjejer i några dagar innan jag åker tillbaka till den lilla staden Kungsbacka.

Jag lämnade Lilla Katt där uppe, bland alla andra katter, hundar och ungar. Jag tror att hon klarar det utan större problem, vad tror ni? :)

Jag har så mycket jag vill göra på en gång när jag kommer hem till Onsala.

Jag vill ut och gå med hunden, jag vill mysa allt jag har med familjen, jag vill sitta ute i solen på altanen, jag vill åka till secondhand butiken och fynda, jag vill ligga i den stora soffan och slappa, jag vill gosa med min stora katt, jag vill träffa fina vänner, jag vill träffa kusiner och gamla arbetskollegor. Jag måste göra tenta.

Det var många vill och endast ett måste.

Jag kanske skall inse att det jag vill göra måste inte göras första dagen. Jag kan potionera ut det lite. Lite denna veckan och lite nästa vecka när jag kommer tillbaka.
Problemet är att jag vill ha utav allt det goda på en gång. Nu. Genast!

Tydliga Mars

Hon åmar sig runt för allt vad hon har, "pratar" 24/7 och pälsen yr runtom henne.
Hon är ett väldigt tydligt vårtecken.

Efter att jag nästan blivit tokig på katten och efter långa överläggningar med mig själv om det är okej att släppa ut henne eller inte så tog jag tillslut och öppnade dörren och ut for katten som en pil. Hon smög runt lite i trädgården längst husen och sen var hon borta. Visst var hon bara borta en timma, men den timman kändes som en evighet.

När jag var ute och kollade för hundrafemtioelfte gången efter henne så kom hon springades och jag var inte sen på att hämta hennes matpåse och skramla med den så hon sprang hela vägen in i lägenheten. Hon ville gärna gå ut igen tills för en stund sen när hon la sig utsträckt över hela soffan. Om hon inte hade parat sig tidigare så hoppas jag nästan att hon gjort det nu. Hon får gärna bli dräktig så hon kan få en kull, på det viset kan jag sterilisera henne sen. Som student har jag ingen ro att lyssna på hennes veckolånga hjärtskärande jamande, var tredje vecka. Nej tack. Ungar hade varit ganska bra för min hjärna.

I chock

Jag fick mig en smärre chock idag. Jag satt och pratade i lugnan ro med Jossan och berättade om Nicki. Hon har de sista dagarna blivit så kläning, springer efter mig och jamar hela tiden. Dessutom är hon väldigt intresserad av maten (som hon inte fått mer utav!) och sover ganska mycket. Hon har också börjat få mer tuttar än tidigare. Jossan avbröt mig plöstligt och frågar hur gammal hon är. Då förstod jag. Kan det vara så att hon är dräktig? Hon är suspekt rund om magen precis bakom revbenen, där hon borde vara tjock om hon är dräktig.

När jag räknar efter så tycker jag att det borde vara omöjligt men ändå stämmer alltihop. Skulle det vara så, så har jag kattungar här om ungefär en månad.

Så det kan bli. Herregud.

Tröttis

Såhär trött blir en liten katt av att ha gäster en hel helg

Lil'Nicki

Min lilla galning! Här se hon ganska lugn ut, det är hon inte vill jag lova!