Häromveckan träffade jag min fantastiska "spanien-mamma" och underbara "spanien-extra lillebror". De var här i Göteborg och gissa om det var ett efterlängtat möte!
Det är lustigt tycker jag att man kan komma så nära några, helt främmande människor, på såpass kort tid. Hur man kan känna som att man har känt dem hela livet.
Så är det iallafall med Karin och hennes familj. Jag är himla glad att jag hamnade hos just dem och att jag fick lära känna en så fin familj. Det tråkiga är bara att man inte kan ses så ofta som man skulle vilja! Så fina människor som jag lärde känna där snubblar man inte över för jämnan direkt.
Lilla Álvaro var inte så liten längre. När jag åkte hem hade han precis lärt sig att krypa. Nu springer han fram och går i trappor alldeles själv. Han kan alla färger och är en riktigt liten kille. Underbara unge! Man skulle kunna tro att han på något sätt kände igen mig trots att det var så längesedan vi sågs. När vi skulle skiljas åt så kramades han länge och väl och släppte inte taget. Och tro inte att jag gjorde det heller! :)
Lilla Álvaro var inte så liten längre. När jag åkte hem hade han precis lärt sig att krypa. Nu springer han fram och går i trappor alldeles själv. Han kan alla färger och är en riktigt liten kille. Underbara unge! Man skulle kunna tro att han på något sätt kände igen mig trots att det var så längesedan vi sågs. När vi skulle skiljas åt så kramades han länge och väl och släppte inte taget. Och tro inte att jag gjorde det heller! :)
Man smälter som is givetvis!
Vi var iallafall och åt underbar lunch på Incontro i värmen för att sedan ta en tur till Delsjön och bada lite. Det var så kul att träffa dem och bara få vara med och se Álle leka.
Nu måste jag ju bara åka ner, snarast!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar