Liten sjukling

Igår var jag hemma med lille Mille, sjuklingen med feber och huvudvärk. Han låg still i soffan hela dagen förutom den kvarten vi var ute precis utanför oss för att Freija skulle få springa av sig. När vi kom in i värmen igen ville Mille dricka té. Han är bra go den där killen. 

Freijan.

Freija har nog den längsta tungan jag någonsin sett. Detta är ingenting jämfört med hur det brukar se ut! Lilla hunden är fortfarande lite rädd för vatten, vilket är lite jobbigt för hon skulle verkligen behöva bada lite under de varmaste sommardagarna. Denna dagen badade hon lite grann och det synstes tydligt att hon svalkades av det. Hoppas att hon förstår snart att det är bra för henne att doppa tassar lite mer.

I det gröna

Mille och Freija är verkligen som syskon, på alla sätt. Idag såg det ut såhär på hallgolvet när de var som bäst i farten. Bästa vänner som mer än gärna retas.

Den galna hunden

Jag har insett precis att en hund som är van vid rörelse från sex personer varav ett barn som det busas med non-stop hela dagarna, inte tycker att det är så roligt att vara ensam med mig. Just nu ligger hon och gottar sig utspridd över hela mitt golv, men det är inte det hon helst gör. Efter en längre promenad imorse så ville hon leka när vi kom in. Tyvärr är det svårt att leka med en ganska stor hund i en liten etta. Hon tog godispinnen hon fick sen såg det ut som att en virvelvind dragit förbi min lägenhet!

Hon är inte heller van vid alla ljud som blir i ett område med ganska mycket rörelse. Inte heller att det kan vara andra i huset som man inte hälsat på. Inte brukar det heller blåsa upp löv mot fönstret. Det är klart att man måste vakta då, allt vad man har! Hela natten gärna. Vid ett tillfälle önskade jag ganska hårt att hon bara skulle försvinna för en stund så att jag fick sova lite men sen kom jag på att det är ganska tryggt att ha henne här. Hon låter ju inte så trevlig om man är utanför och där medföljer därför en ganska stor trygghetskänsla. Jag gillar't! :)

Freija

Älskade godingen är hos mig nu. Här är hon pyttepytt och det är hon minsann inte längre!Detta tog jag första dagen hon var hos oss, inte ens ett dygn. Hon var mycket lugnare då :)

Nu är hon min i några dagar, bara min! O gissa om vi ska mysa och ta låååånga promenader!

Morgonpromenad

I flytten och skolstart och allt som varit så har jag varit dålig på att uppdatera med foton, så här kommer lite från min och Milles morgonpromenad med Freija och Batman häromveckan.

 

I vår svampskog

Vi var i vår svampskog igår. Det var så skönt att komma ut i skogen o bara njuta av lugnet. Mille ville dock inte gå, han sa efter fem minuter att han ville tillbaka till bilen och åka hem och äta mat. Kanske handla på vägen också. Han sa också när vi sa att man måste hålla ihop i de stora skogarna "Jag är faktiskt en vuxen människa". Killen har inte riktigt bra kolla på läget! Freija var smått galen och förstod inte alls varför hon skulle vara tvungen att vara kopplad. Hon vart överlycklig den stunden vi släppte kopplet och hon fick springa lös fram och tillbaka mellan oss. Jesus va hon sprang! Och rotade för allt hon var värd ner i mossan.

Rena rama himmelriket tyckte väl hon! :)

Bästisar

AlienFreija

Jag är inte helt säker på att vår hund är av denna värld.