I juletid vill jag ha tid. Jag vill ha tid för att baka julgodis. För att pyssla. För att pynta granen. För att lyssna på julmusik. För att leka i snön. För att julshoppa i lugn och ro på stillsamma och mysiga smultronställen. För att titta på adventsljusstakarnas underbara ljus. För att baka pepparkakor så det luktar i hela huset. För att bygga och dekorera pepparkakshus. För att dricka glögg. För att hänga med familjen. För att sitta framför brasan med frusna fötter. För att njuta.
Stressen inför jul, studier som fortsätter över julen och min obotliga trötthet tar tyvärr upp för mycket fokus och tid av den högtid som jag tycker allra mest om. Dessutom har det skett förändringar i släkten som gör att julfirandet inte ser ut som det brukar. På tok för mycket för att min stackars överarbetade hjärna ska hänga med. Ett lov hade varit fint, ett långt lov. Gärna ett lov som gör att tiden står stilla en stund, så att mina sekundrar och minutrar kunde bli lite längre. Som gjorde att jag hade tid med allt jag vill hinna. Att jag hade tid att vila den där överarbetade hjärnan. Tid till att hitta inspiration och motivation till tentaskrivningar för att komma tillbaka med full kraft. Och inte minst, tid till att hitta inspiration till utveckling och roliga saker i livet.
Det där att inte ha lov, det passar liksom inte mig. Jag vill ha tid. Jag vill ha lov.
Jag vill hinna mer och få ut mer av det jag hinner. Men. Jag ska inte klaga, jag har i alla fall en himla söt pepparkakslillebror som bakar pepparkakor åt mig.
