Efter att jag nästan blivit tokig på katten och efter långa överläggningar med mig själv om det är okej att släppa ut henne eller inte så tog jag tillslut och öppnade dörren och ut for katten som en pil. Hon smög runt lite i trädgården längst husen och sen var hon borta. Visst var hon bara borta en timma, men den timman kändes som en evighet.

När jag var ute och kollade för hundrafemtioelfte gången efter henne så kom hon springades och jag var inte sen på att hämta hennes matpåse och skramla med den så hon sprang hela vägen in i lägenheten. Hon ville gärna gå ut igen tills för en stund sen när hon la sig utsträckt över hela soffan. Om hon inte hade parat sig tidigare så hoppas jag nästan att hon gjort det nu. Hon får gärna bli dräktig så hon kan få en kull, på det viset kan jag sterilisera henne sen. Som student har jag ingen ro att lyssna på hennes veckolånga hjärtskärande jamande, var tredje vecka. Nej tack. Ungar hade varit ganska bra för min hjärna.