Trots att jag vinkade med vit flagg igår så slog migränen till med full kraft och jag var nästan döende. 

Såpass döende att jag halvt lipande bad mamma att köpa polly, för det ville jag så hemskt gärna ha. När mamma sedan kommer hem utan polly, förstår ni kanske min förtvivelse. Jag förvarnade, sen grinade jag. Som jag grinade, ni vet sånt där fulgråt som man bara kan dra till med när man är riktigt förtvivlad. Kanske behövde jag släppa ut lite mer känslor än migränen som höll på att ta livet av mig. Mamma skrattade. Victor skrattade. Pappa skrattade han med, sen köpte han polly. 

Så synd som jag tyckte om mig själv har jag inte tyckt på länge. Inte ens när jag hade tandvärk hela förra veckan. Jag tyckte ännu mer synd om mig själv när jag hos min nya arbetsgivare, mådde så illa att jag nästan kräktes och skakade så mycket att jag inte vågade hålla i barnen. Så kul start på nya jobbet va?

Idag har jag iallafall lite revansch, jag trotsade min bakfyllekänsla och gick med pappa och Freija på en powerwalk i solen. Powerwalk och sol är den sämsta kombinationen någonsin efter en migränattack men jag tog mig med runt, och så nöjd jag är. 

Dagen blir aldrig som man tänkt sig

Jag är i Onsala och tänkte att jag idag skulle kunna sitta hela dagen och ringa för ett jobb jag ska göra. Istället vaknar jag med migränhuvudvärk och det känns i kroppen som att jag sovit på ett hårt golv, så jag flyttar över från min säng till mammas (mammas säng är en skönaste sängen jag någonsin sovit i) och sover ett par timmar till. Vaknar och migränen är borta, bara huvudvärk kvar. Tänker att jag ska sätta igång när jag ser ett sms om att vi ska till veterinären med min katt, som vi igår upptäckte var svullen i hela ansiktet. Hon såg riktigt illa ut och veterinären är ett måste. Mitt på dagen ska vi dit dessutom, mitt i den tiden jag kan ringa. Som om det inte var nog så behövde Freija verkligen gå ut på en promenad. Så nu, ett byte säng och en kort promenad senare, är det knappt någon idé att sätta igång eftersom jag snart måste göra mig i ordning för att åka iväg med min sjuka katt. 

Frågan är varför saker och ting alltid måste hända när man redan innan har saker som måste bli gjorda. Jag kan se detta problemet hos min mamma ofta, hon har så mycket saker som måste göras att andra saker blir påverkade av det. Ibland kan man undra hur det alltid kan bli så, men faktum är att ju äldre jag blir desto mer känner jag igen mig i det hon alltid beskrivit. Att tiden inte räcker till, för det är ju det allt grundar sig i. 

Helst av allt skulle jag också vilja hjälpa min moster då de har varit sjuka mer eller mindre hela detta året. Jag skulle vilja hjälpa Jossan att packa inför flytten och jag skulle vilja hjälpa mamma med hennes nya kurs eftersom hon hjälp mig så mycket. Jag vill se mer av världen och Sverige, jag vill åka till Hamburg och hälsa på min fina extrafamilj, och jag vill ha energi att påbörja grupptentan vi skall göra nu. Jag vill hitta ett mer permanent extrajobb och jobba så mycket jag kan för att få ekonomin att gå ihop och jag inte minst vill jag träna. Jag vill börja dansa och jag vill fotografera. Jag vill åka till Österlen och njuta av naturen, jag vill också åka och hälsa på min sjuka gamlafarmor och jag vill umgås mer med min kusin. Jag vill. 

-

Idag skulle jag pluggat hela dagen med tjejerna. Jag skulle fått gjort massor på min tenta och jag skulle känna att jag var i fas med det jag borde. Istället vaknade jag med huvudvärk. Förutom den korta stund som jag gick bort till tjejerna för i hopp om ny energi, så har jag inte kunnat göra någonting. Fruktansvärt frustrerande. Det är första gången jag ens tar fram datorn idag och klockan är 19.30. 

Jag skulle vilja åka iväg någonstans. Ladda batterierna och bli av med skräp. Jag skulle vilja ha en vecka att bara ta hand om mig själv, bli kvitt mitt sötsug, arbeta med mig själv och gå långa promenader, helst vid havet. Bara vara. 

Men, skolan är ett måste. Inget man kan ta ledig från. Tröttsamt.

Det är tur att jag trivs i Halmstad och med de fina som bor här, annars hade jag nog gett upp.

tankar om huvudvärken

Jag funderar över min huvudvärk. Jag mår alltid lite bättre när jag är där jag inte "borde" vara. Alltså, där pressen inte finns. Jag har mått ganska bra över julhelgen, inga riktiga migränanfall, bara lite huvudvärk som faktiskt gått över rätt så snabbt. Nu när jag är på plats där jag tycker att jag mår som bäst så kommer världens migrän som golvat mig totalt. Jag var i skolan mot alla odds förut och mådde helt okej då men när jag var påväg hem så kom den sakta krypandes igen för att sedan kasta sig på mig så fort jag kom innanför dörren. Och vad fanns innanför dörren kan man då undra? Jo men det kan jag tala om för er, min tenta. Jag måste alltså komma på ett sätt att hantera all press och sådant som jag inte kan ta bort ur mitt liv. För visst finns saker jag kan välja bort, relationer som suger musten ur en eller saker som jag inte måste göra. Däremot finns de relationer som man inte kan välja bort (som ändå suger musten ur en) och de saker jag måste göra.

Jag vet att flera har uppmärksammat och sagt detta till mig tidigare och jag har varit medveten om det men nu var det som ett slag i ansiktet på mig. Jag ska arbeta med att lösa detta. Och det kommer jag göra.

-

Det är inte mycket jag saknar med min gamla lägenhet men just idag saknar jag min gamla dusch. Jättesuperdupermycket. Det var nämligen så att i den kunde man duscha väldigt varmt, nästa ingen gräns. Precis så varmt vill jag ha det när jag har huvudvärk. Idag har jag huvudvärk. Enough said. 

Äntligen

Idag har jag varit och hämtat denna boken som jag beställde för ett par veckor sedan. 

Alldeles för ofta får jag miljoner frågor om vad jag har gjort eller inte gjort för min huvudvärk, vad jag borde testa, vad som fungerat för andra. Jag är oerhört tacksam för den hjälp jag kan få av andras erfarenheter. Däremot blir det en enorm frustration när andra hittar det som fungerar för dem och  jag är fast.

Det är också svårt att hantera andras frustration när det påverkar dem att jag är hemma och dålig av huvudvärken. Det är trots allt så att det påverkar mig lika mycket, om inte mer, än alla andra. 

Jag har provat Yoga tidigare och gillar det väldigt mycket. Tyvärr får jag ännu mer huvudvärk av det och det är svårt att hänga med i andras tempo med dunkande huvud. Nu har jag denna boken och kan göra allt i min egen takt. Nu ska det bannemig fungera. Huvudvärken skall bort, så det så!

Ett "tycka lite synd om mig själv"-inlägg

Igår stressade jag nästan ihjäl mig på morgonen vilket resulterade i huvudvärk. Jag trotsade huvudvärken och gick på en tvåtimmars promenad på underbara Galgberget med Jossan och huvudvärken var som bortblåst. Ända tills vi kom tillbaka ner mot stan. Ju närmre hemåt vi kom, desto mer kom huvudvärken smygandes. Jag klarade av att både gå promenad och att inte köpa cola trots huvudvärken och kände mig himla nöjd med det. Ända tills jag kom hem då jag var tvungen att duscha och att laga mat, vilket jag kan lova var en pina. Klockan sex la jag mig i sängen och sov i två timmar. När jag vaknade klockan åtta mådde jag likadant och bestämde mig för att lägga mig för natten, vakande vid tio och fick leta igenom varenda väska och varenda låda för att hitta någon huvudvärkstablett. Jag hittade en och la mig igen, jag vred mig i sängen tills den började verka, vilket den som tur var gjorde för en gångs skull. Under hela denna tiden hade jag ångest över att jag inte hade hunnit läsa de artiklarna jag skulle läsa för skolarbetet tills imorgon. Trots 13 timmar migränsömn blir man faktiskt inte särkilt pigg. Nu har jag ändå tagit mig igenom en artikel, heja mig! 1 down, 3 to go!

Back on track...

Eller nja, skulle varit det idag iallafall. Ärt tillbaka i Halmstad med det som verkar vara mer eller mindre obligatoriskt efter några veckor i Onsala, huvudvärk dag 1. Jag börjar se ett mönster i det och jag tror att det har att göra med att jag spänner mig väldigt den första natten. Kanske är det för att det är helt knäpptyst när jag vaknar och alldeles mörkt. Motsatsen till vad det är i Onsala. Och givetvis finns det egentligen fördelar och nackdelar med båda. Efter att jag tagit mig till skolan, som jag med facit i hand i inte borde ha gjort, så var jag totalt däckad när jag kom hem. Som ni vet, så är ju huvudvärken en del av min vardag, men det sista har jag mått väldigt mycket bättre. (Peppar peppar!!!) Idag var det dock, en av de fem värsta migränattackerna genom alla år. Just idag var jag inte så glad att jag var själv här i Halmstad. Jag kunde inte göra något, för inget hjälpte och jag bara låg och vred mig i sängen av smärta. Grina och höll på. Det är knäppt hur det kan bli så illa. Nu, när klockan är 22.49 så börjar det bli bättre, men det känns som att jag är bakis.

Imorgon kör vi med nya tag och imorgon ska jag minsann kunna umgås med klassisarna! :)

Varning för endast gnäll

Jisses, vilken låååång dag! Jag begriper inte hur en dag kan kännas så långsam. När jag vaknade hade jag svårt att gå upp, redan då var dagen emot mig. Jag var sugen på godis långt innan lunch och fick verkligen kämpa mot mig själv för att låta bli. Efter lunchen kom huvudvärken som ett brev på posten. Jag har försökt hela dagen att verkligen sätta mig och jobba effektivt med mitt förändringsarbete, men jag har inte kunnat fokusera. På tio minuter här och tio minuter där händer det inte så mycket. När klockan var halv fyra, kändes det som att klockan var typ tio på kvällen och jag satte på mig kläder och gick en sväng. Det var den enda timman idag som gått fort! När jag kom hem var det matdags. Jag fastnade framför tv:n, fast det inte är något som är särskilt lockande, och bytte bara kanal. Huvudvärkstabletter och en timmes vilande i sängen.Vilken fruktansvärt tråkig och seg dag. Jag har känt mig bara...blä.

Jag som trodde att jag hade en dålig dag igår, det var tydligen bara uppladdning för idag!

Julpyntet piggar upp lite iallafall och det är

Tur att man har bättre dagar alla andra dagar! :)

UFO

Sitter framför tv:n och känner mig som ett UFO. Jag fick gå hem från skolan efter tjugo minuter imorse då huvudvärken vart så illa att jag knappt kunde titta på någon utan att lipa. Då känner man sig väldigt vuxen, eller hur!?

Efter att grannen ovanför mig levde rövare med sina vänner tills klockan var ett igår natt så var jag knäckt redan då men trodde nog att jag skulle klara av dagen ändå.

Oerhört tacksam över att jag har en så bra läsgrupp som tyckte att jag skulle hem och sova, och som förstod mig. Det är guld värt när man mår som jag gjorde!

När jag vaknade förut så gick jag upp till grannen och sa till honom att det är himla lyhört och att det vore bra om han tänkte på det. Det visade sig att han går på gymnasiet och kanske inte tänker på hur mycket man hörs när man håller på som de gjorde. Han är inte äldre än lillebror, så jag kunde inte vara jättearg :)

Nu kom också hyresvärden och lämnade en lapp som han skrivit till alla boende att man måste ta hänsyn till alla andra boende, då alla är studenter och alla måste kunna plugga ostört. Detta efter upprepade klagomål. Ganska skönt tycker jag, då var det inte bara jag som överreagerade!

Nu ska jag äta och lägga mig framför tv:n och bara vara.

Utredning av knoppen

Mitt senaste inlägg beskriver faktiskt ganska bra hur det varit det sista, trots att det är så länge sen jag skrev det. Det har varit highlife på alla plan. Saker som är tufft och jobbigt att ta i och som gjort att huvudvärken hållit i sig. Det tog ett tag innan jag fick till läkaren och talade om för dem att jag inte kan godta att ha det på det här sättet. Jag gör allt jag kan för att få rätsida på denna smörjan. Det betyder dock inte att jag, som är 23 år, kan ha det på detta viset. Jag kan knappt ha en timanställning utan att det strular för mig. Det är inte kul för en arbetsgivare och än mindre för mig. Det är fruktansvärt att veta att man inte räcker till. Nu ska min lilla skalle utredas. Jag tror visserligen inte att det kommer att visa något men det är skönt att kunna utesluta.

Så, nu har jag delat med mig av mitt privata tillräckligt och ska se om jag kan uppdatera med lite annat roligare! :)

Efter en mycket lång helg med nästan ingen sömn och på det massor av värme och spänningar kom inatt en härlig migrän. Kan beskrivas med att hela den högra halvan av huvudet och nacken kändes som ett ruttet äpple. Ni vet hur de skrynklas ihop och ser ut som något förfärligt äckligt. Så känner jag mig. O så känns det ungefär som att någon sticker in en kniv bakom ögat och vrider om. Det känns med andra ord inte helt okej.
Det lustiga i dethär är att jag nu, när jag känner mig bättre på eftermiddagen efter att ha varit hemma från jobbet, får dåligt samvete för att jag varit hemma. Jag tror att jag med en gång hinner förtränga hur det är och tycker själv att jag är lite löjlig och att jag kanske kunde gått till jobbet. Jag mår trots allt bättre nu.
Det är då jag tycker att det är lite skönt att ha en blogg att skriva av mig på så jag funderar på hur jag faktiskt kände mig.
Hursomhelst. Nu känner jag mig lite bättre och ligger ute i skuggan i hängmattan med solbrillor och keps. Dåligt samvete har jag också men det försöker ha att jobba bort! :)