Matlagning, Álvaroabstinens och Zlatan

Jag brukar vara bättre på att laga mat "i tid" när jag är hemma i Halmstad än vad jag är uppvuxen med. Idag lyckades jag dock inte. Jag vet inte ens om jag kan kalla det middag. Baguetter med mozzarella i, ananas och té. Fantasin var på topp som ni förstår, jag skyller på huvudvärken. 

Jag har märkt att jag ofta saknar Spanien när jag har huvudvärk. Jag tror det har att göra med att jag mådde väldigt bra när jag var där i förhållande till annars. Det var ett gäng bra månader. Det är ju så att bebisar har en tendens till att få mig att må väldigt bra och "glömma" bort huvudvärken. De luktar ju så gott att det är omöjligt att tänka på annat :) Lilla Álvaro är ju inte direkt bebis längre men oj så man kan sakna någon. Idag är därför en sådan dag. En sådan dag som jag letar resor så det står härliga till, kanske skulle jag kunna skrapa ihop till en liten resa trots att jag är student? Någon gång i framtiden...  

Nu ska jag titta klart på fotbollsgalan. Zlatan är bra fin. 

Söndag

Dagen idag har jag spenderat med att baka, diska och titta på filmer på familjen från de två-tre senaste åren. Det är intressant att se hur mycket de tre små har vuxit på bara ett år. Victor har vuxit in i en vuxnare kropp, Tilda ser ut mer ut som en tonåring än ett barn och Mille ser inte längre ut som en bebis.  

På Solkullagården går allt i minst 110 varje dag, vi är galna och bjuder oftast på det. Vad jag upptäckt nu är hur mycket man uppskattar att kunna se rörliga bilder, hur mycket mer känsla det kan inge än ett foto. Alla roliga danser, sånger och bebisspråk är ovärderligt att kunna titta och lyssna på samtidigt. Jag önskar så att Tildas dans till las ketchup hade förevigats på video, för det var fantastiskt. 

Vi har i vår familj en tendens att som barn alltid vilja vara nakna och det är lite synd för det vill man inte lika gärna dela med sig utav på internet. Jag har miljoner roliga videor som inte kan visas därför. Jag ska leta och se om jag kan hitta ett axplock av hur det ser ut hemma hos familjen taikon. 

Hur som helst. Jag vill också bara klargöra att jag härmed kan utnämnas som Svergies, kanske även världens, sämsta pannkakskock. Jag är helt värdelös. Utan att nämna särskilt mycket så kan jag säga att de slamsor som blev mer än bara gegga, som också var helt färglösa, inte ens smakade gott. 

För att klargöra, plattan stod på högsta värme. Den ville helt enkelt inte samarbeta med mig. 

Så redan nu kan jag ursäkta mig till mina framtida barn, för pannkakor är inget jag kommer ägna mitt tid till.