Tittar åter igen på En resa för livet på tv4. Så starkt att det knappt går att titta på. 

Som sagt, jag känner att jag vill vara där och hjälpa till men idag tänker jag också att jag hoppas att jag kommer att hitta en man som också anser att det är viktigt att hjälpa de barnen som är satta på denna jord och behöver kärlek och ett hem. Jag vill hemskt gärna ha egna biologiska barn men det känns inte rättvist att ignorera de stackars barnen som redan finns här, jag vill adoptera barn som behöver mig. 

Jag vill vara volontär och göra skillnad. Jag vill inte att någon ska behöva leva som de gör. Jag vill undervisa om sexualkunskap. Jag vill ha en förändring som gör att unga tjejer, eller till och med barn, inte behöver prostituera sig för att försörja sina familjer och sig själva. Jag vill hjälpa de stackars tjejerna att förstå att abort är okej. Jag vill att alla barn har rätt till en trygg, varm och kärleksfull uppväxt med rätt till skola och en framtid. 

Jag vill, jag vill och jag vill. Om inte ens 6 månader så är jag färdig med min utbildning. Vad jag ska göra då har jag ingen aning om i dagsläget men jag borde nog försöka åka iväg och göra skillnad någonstans. Har någon tips så mottages de med största tacksamhet. 

Sista terminen

Nu är den sista terminen av min utbildning igång. Vi har börjat att leta artiklar för en litteraturgranskning (Ja, precis lika tråkigt och "olätt" som det låter) och börjat planera festligheterna för de sista dagarna av skolan (Ja, lååångt i förväg). Vi är i alla fall igång och jag ska försöka ta alla utmaningar med en god och positiv attityd.  

Överhettad

Med min fullkomligt överhettade hjärna har jag idag tagit beslutet att inte läsa klart en av mina kurser som jag läst under hösten. Detta påverkar inte min examen mer än att jag får den något halvår senare än dom andra. Jag kommer att läsa någon annan kurs under hösten, när jag inte känner mig helt slutkörd. Skulle jag mot förmodan känna att jag klarar av att göra tentan till denna kursen när omtentamen kommer så skulle det vara jättebra men det är inte vad jag planerar nu. Alla jag har pratat med anser att hälsan går före en kurs. Jag har hela tiden känt att jag måste klara av det, att jag måste kunna prestera för annars räknas det hela som ett nederlag. Något som jag idag insett att det inte är, jag har faktiskt (förutsatt att jag klarar våren) genomfört hela min utbildning. Jag kommer att sakna 7,5 poäng, vilket verkligen inte är något i det stora hela.

Jag har fina vänner som sagt åt mig att jag hädanefter bara måste göra det som är bra för mig och det jag mår bra utav så efter bara ett par dagar i Halmstad men en vecka med yrsel som inte går över kommer jag åka hem till Onsala, igen(!), för att få ytterligare behandling och hoppas hoppas hoppas att jag blir av med skiten. Nu vill jag ha en nystart med alla underbara i Halmstad och bara njuta av den sista tiden här. Så därför bestämmer jag nu att jag är tillbaka i Halmstad på måndag, utan yrsel och med nya krafter. Så det så. 

En resa för livet

Jag tittar på en resa för livet på tv och åter igen drabbas jag av den där känslan av att det jag gör är fel. Jag vill vara där och hjälpa till. Jag vill inte att någon ska leva i sådan misär som jag just nu ser på tv. Jag lider med varenda en som visas på tv, varenda unge som bor i slummen, varenda unge utan föräldrar, varenda unge som blir utsatt för övergrepp, varenda unge som tvingas att arbeta, varenda unge utan kläder och mat. Jag vill göra skillnad för dom barnen. Det gör fysiskt ont i mig att det finns barn som lever under omständigheter som jag inte ens kan föreställa mig. 

 Det finns en kvinna som kommer från Kungsbacka som lämnade Sverige för att hyra ett hus för barn som bott i slummen i Uganda, för att ge dom ett hem och trygghet. Jag blir så inspirerad av andra, som oavsett att de själva behöver ge upp tryggheten, åker för att hjälpa barn som behöver hjälp. 

Jag vill uppmuntra alla att bli fadder. Till barnen i Uganda eller hos sos-barnbyar, vartsomhelst. 

Bli fadder. Hjälp barnen till ett tryggare liv. 

wonderland

Nu har nästa singel kommit från ceo. Den finns än så länge bara att lyssna på på soundcloud. Den heter wonderland och är precis lika bra, om inte bättre, än whorehouse. Jag gillar't , som ni förstår :)

Tankar kring nya året

Jag kan ofta undra hur jag hamnat där jag är idag. Inte att jag skulle hamnat fel direkt, mer att jag undrar hur det gick till. Jag har mer och mer insett att jag är där jag är av en anledning. Det ena leder till det andra och min tro att allting har en betydelse och anledning gör att jag förstår nu att jag ska gå igenom vissa saker och göra vissa saker innan nästa kapitel börjar i mitt liv. 

Jag har varit i extremt stort behov av närhet, framförallt psykologisk, under flera veckor. Så fort mamma gått förbi här hemma så har jag mer eller mindre slängt mig på henne för att kramas. Jag har varit i behov av att prata, utan att veta vad det är jag vill prata om. 

Efter en meditativ resa inom mig själv så förstod jag. Jag har i så många år burit på ärr från händelser som gjort att jag inte trott på mig själv och förstått att jag faktiskt är värd lika mycket som alla andra. Att allt detta kom fram just nu förstår jag inte men jag kan säga såhär: Jag behövde det. Hur jobbigt det än må vara att faktiskt gå till grunden med varför man tänker som man gör eller varför man har ett visst beteende, så är det livsviktigt för att kunna utvecklas och för att få ro i själen.

Min resa har givetvis bara startat men för att påminna mig själv om vad jag gjort de senaste åren: 

Jag har jobbat på socialtjänsten och där vuxit som person. 

Jag åkte till Spanien till förvåning för alla runt mig. 

Jag påbörjade en högskoleutbildning och flyttade till Halmstad. En viss påminnelse då och då om vad man åstadkommer kan vara bra. Små saker för en person kan vara stora för en annan. 

Det tror jag är viktigt att tänka på för alla. 

Jag tror att denna lilla uppenbarelse som jag upplevde häromdagen, med fantastisk guidning, var menad för en nystart. Jag gillar inte nyårslöften men ska jag ge mig själv ett är det att vara mer snäll och ödmjuk mot mig själv. 

Jag är bra. 

Julstress

I juletid vill jag ha tid. Jag vill ha tid för att baka julgodis. För att pyssla. För att pynta granen. För att lyssna på julmusik. För att leka i snön. För att julshoppa i lugn och ro på stillsamma och mysiga smultronställen. För att titta på adventsljusstakarnas underbara ljus. För att baka pepparkakor så det luktar i hela huset. För att bygga och dekorera pepparkakshus. För att dricka glögg. För att hänga med familjen. För att sitta framför brasan med frusna fötter. För att njuta. 

Stressen inför jul, studier som fortsätter över julen och min obotliga trötthet tar tyvärr upp för mycket fokus och tid av den högtid som jag tycker allra mest om. Dessutom har det skett förändringar i släkten som gör att julfirandet inte ser ut som det brukar. På tok för mycket för att min stackars överarbetade hjärna ska hänga med. Ett lov hade varit fint, ett långt lov. Gärna ett lov som gör att tiden står stilla en stund, så att mina sekundrar och minutrar kunde bli lite längre. Som gjorde att jag hade tid med allt jag vill hinna. Att jag hade tid att vila den där överarbetade hjärnan. Tid till att hitta inspiration och motivation till tentaskrivningar för att komma tillbaka med full kraft. Och inte minst, tid till att hitta inspiration till utveckling och roliga saker i livet. 

Det där att inte ha lov, det passar liksom inte mig. Jag vill ha tid. Jag vill ha lov. 

Jag vill hinna mer och få ut mer av det jag hinner. Men. Jag ska inte klaga, jag har i alla fall en himla söt pepparkakslillebror som bakar pepparkakor åt mig. 

supermegadunderförkylning

Supermegadunderförkylningen slog till igår. Vaknade imorse och tänkte att denna dagen inte kommer att bli så bra. Jag släpade mig ändå till skolan i blåsten, satt på 3-timmars föreläsning för att sedan gå och handla. När jag kommer ut från Ica så öser regnet ner och det blåser enormt. Just i den stunden hade jag lust att lägga mig ner på marken och skrika. Det tar ungefär 10-15 minuter att gå hem därifrån, vilket kom att kännas som en hel evighet och jag såg ut som en dränkt katt när jag kom innanför dörren hemma med blött hår i hela ansiktet. Himla käckt när man är förkyld.  

Däremot har eftermiddagen varit bättre. Soffan övergavs för sängens värme. Jag har tittat på film och letat litteratur till kommande tenta samtidigt som blåsten utanför låter som att den ska ta med min balkong. Här kan jag ligga i godan ro och bara njuta av att vara inne. Kanske är det så att man måste ha det sämre för att uppskatta det bättre. 

Ja, det är inte svårt att läsa av världens reaktioner på ceo's nya singel. Folk öser fina ord och verkar älska det. De väntar med spänning på albumet och den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Pitchfork valde singeln omedelbart till best new track och såhär skrev electricrumors.com om den:

 "The whole track is a wonderful and playful mix of infectious pop and an experimental attitude. It’s bouncy, fun and painfully intelligent" 

Yep, han verkar vara omtyckt den där ceo. Minst sagt.


Här är länk till soundcloud, in och lyssna vetta!

Teaser från Sincerely Yours

Ceo släppte igår en teaser till något som komma skall och med det skapar han spänning och förväntan hos hela musikbranschen. Det kommer med all säkerhet bli fantastiskt.