Alla helgons dag

Igår har hela familjen Komsell varit hemma tillsammans på Solkullagården, för en gång skull. 

Det är alltid någon som har något måste och det är lite trist att vi sällan har en chans att bara vara, att kunna umgås, utan att det finns massor som måste göras. 

På kvällen var vi ute på promenad och gick då en liten runda runt Onsala kyrkogård. Jag ville gärna åka till gamlamormors grav i Mölndal, för att hon själv hade uppskattat det. Jag själv anser att man inte måste ha en gravplats att gå till för att kunna minnas sina nära men det är en fantastiskt fin känsla att gå där, bland alla ljus. Det är fint med gravplatser, det är en väldigt ganska fin tanke, att lämna blommor, ljus och att ha en plats ämnad för endast den personen att minnas. 

Jag tror att människor aldrig riktigt lämnar oss, jag tror att det finns ett liv efter detta. Jag tror att vi är omringade av våra nära och kära även om vi inte kan se dem. Därmed tror jag också att vi kan minnas dem precis var som helst, att vi kan ställa blommor hemma på bordet, med tanken att de är till dem. 

Jag måste tro att det är så, inte kan min gamlamormor bara försvinna, inte kan det vara så att jag aldrig skall träffa henne igen. Jag tror att jag ska det, jag tror hon väntar. Hon skrattar med hela kroppen och spelar svälta räv i väntan på oss. Hon dricker sockerdricka och äter bridgeblandning. Det minsann.