Igår kväll var jag ute och drack ett glas med några av tjejerna. Vi var på Bulls och där var jättetrevligt, massor med folk. När jag var påväg hem och inte vågade hoppa upp på cykeln för att jag hade glömt cykellampan hemma och poliserna kryllade om mig, så stannade en kille till vid mig. Han frågade om jag skulle åt samma håll och att vi kunde ta följe isådanafall för att han var rädd att bli våldtagen, härligt ursäkt :) En väldigt vanlig kille. Han hade för övrigt också varit på Bulls. Han försökte charma mig hela vägen hem och när jag hade ställt in cykeln i cykelförrådet sa jag till honom att vara försiktig så han inte blev våldtagen den sista vägen hem. Vi sa ett trevande hej då och jag började gå in. Han ropade: "förresten" och jag vände mig om. Han försökte verkligen få fram något men sa tillslut bara "Äsch, det var inget". Hade jag varit intresserad av honom så hade jag hjälp honom lite på traven kanske men när jag gick in sedan så insåg jag, som alltid tycker att killen ska ta första steget, att det faktiskt inte är helt fair. Jag, som själv inte har en aning om hur man flirtar och är så blyg man bara kan vara i närheten av någon jag är intresserad av, har nu, efter typ tio år insett att det inte är riktigt så lätt för killarna som jag tycker att det ska vara.
Jag är extremt kräsen. I know. Samtidigt är det faktiskt så att det är för min skull jag ska träffa någon. Det ska vara någon som jag tycker är attraktiv och någon som jag tycker är intressant. Jag vill inget hellre än att träffa en kille som jag kan leva med resten av mitt liv, för det är min plan. Jag vill inte hålla på och strula runt med killar som inte är seriösa. Jag har redan levt den delen av mig liv. Jag får kanske helt enkelt skärpa till mig själv om jag ska träffa någon, för det ska jag bannemig göra snart :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar